Herr talman! Barbro Johansson sade att s-
kvinnorna har drivit den här frågan en tid. De har
drivit den i drygt 25 år. Jag tycker att det är en ganska
lång tid. Det är i alla fall nästan hela mitt liv. Och jag
välkomnar att de har drivit frågan framgångsrikt.
När vi diskuterar arbetstidsfrågan är det viktigt att
vi inte tror att en arbetstidsförkortning är en lösning
på problemet med arbetslösheten. Jag tror inte det.
Arbetstidsfrågan är framför allt en välfärdsfråga. Det
handlar om att fördela arbetstimmarna mellan kvinnor
och män och mellan dem som har jobb och dem som
inte har jobb. Och det handlar om att också hinna med
att göra andra saker i livet än att bara arbeta.
Jag tror därför inte att takten på arbetstidsförkort-
ningen kan vara för snabb. En arbetstidsförkortning
kostar pengar, och det är ett val vi måste göra. Det är
ett val som arbetstagarna står inför. Antingen väljer
man en arbetstidsförkortning och vinner mer fritid
eller så väljer man en löneökning. Om arbetstidsför-
kortningen skall betalas får vi ta av det löneutrymme
som finns. Därför tror inte jag att vi inom en så snar
framtid kan förkorta arbetstiden med t.ex. fem tim-
mar, som Barbro Johansson pekade på. Jag tror inte
att löntagarna på vår arbetsmarknad har råd att avstå
så mycket lön för att betala förkortningen.