Fru talman! Försöksverksamheten med familje-
gruppskonferenser kommer säkert att bli av. Jag vill
nu inte ta detta steg fullt ut och begära att verksamhe-
ten skall formaliseras. Jag tror att familjegruppskonfe-
renserna kommer som en naturlig del när medlingen,
som är ett första steg i förfarandet, är inarbetad. Vi
vet att resurserna är knappa, så dem får vi ta ställning
till. Vi får börja med denna form och sedan utvidga.
Jag tycker att det är förståndigt att göra på det viset.
När det gäller familjen har vi säkert olika syn.
Gun Hellsvik nämner att farfäder och mormödrar inte
får ta hand om barnen. Det är vi i Miljöpartiet väldigt
upprörda över. Vi har verkligen drivit den frågan för
att det skall bli en ändring. Men det finns så många
vuxna med familj som inte klarar av att ha familj.
Därför kan man inte hela tiden säga att familjen måste
ha ansvaret. Man vet att många ungdomar flyr från
sina familjer därför att de far illa. Kvinnovåld är fak-
tiskt också barn- och ungdomsvåld. Barn och ungdo-
mar lever ju också i dessa familjer. Vi vet att kvinno-
våld förekommer i många familjer. Det är inte något
positivt. Därför är det viktigt att inte lyfta fram famil-
jen som den enda lösningen. Vi får se på vad vi skall
göra runt omkring.