Herr talman! Först vill jag å Centerns vägnar utta-
la tillfredsställde över det som även Gun Hellsvik tog
upp, nämligen att det i det här betänkandet har skrivits
positivt och uppfordrande om medlingsverksamhet för
unga lagöverträdare. Vi har stridit för detta i många
år, och nu kan vi se att trägen vinner i riksdagen mel-
lan varven. Det går att få igenom förslag varefter, och
det kan ju vara positivt.
När jag har funderat litet grand över medlings-
verksamheten kom det ganska fort en association till
hur det var när jag var barn. När jag växte upp var det
väldigt vanligt att man tvingades att be om förlåtelse
om man hade gjort något dumt. Det började väldigt
tidigt. Jag har försökt detta även med mina egna barn.
Om de har gjort något dumt mot någon eller haft
sönder något måste de be om förlåtelse och se om
saker och ting kan rättas till. Detta måste börja tidigt.
Det är ingenting som man kan börja med när barnen
kommer upp i tonåren och eventuellt börjar bli be-
svärliga och man börjar ha väldiga diskussioner med
dem. Man måste markera detta mycket tidigt. Då
behöver det kanske inte bli mer än att man måste be
om förlåtelse i stället för att det blir svåra påföljder
även för andra människor innan det är färdigt och sår
som kanske har mycket svårt att läka. Jag vill markera
att det är viktigt att vi allihop står bakom den här
formen av reparation.
I Centerns reservation 1 betonar vi också detta
med en fungerande normbildning. Man kan hålla
långa utläggningar om vad det skall innehålla. Famil-
jen och föräldrarna har naturligtvis det grundläggande
ansvaret. Det är ju där barnet finns, och det är där
man har ett utpekat ansvar för barnet.
Det är klart att vi måste föra en diskussion i hela
samhället om vilka normer som skall gälla. Det tror
jag att vi har gjort för litet. Hela samhället måste delta
i den här debatten. Det skall inte ske bara här i riks-
dagen eller inför ett beslut, utan det är någonting som
man ständigt måste diskutera. Vilka normer måste
gälla för att vi skall kunna leva samman som männi-
skor på ett bra sätt?
Vi har naturligtvis ett ansvar allihop. Vi har ett an-
svar att stötta föräldrar. Man kan förstå hur svårt det
kan vara för unga föräldrar att ha små barn. Det upp-
står problem, och de har inget stöd. De har kanske
inte några far- eller morföräldrar. Det vet man ju inte.
De har kanske inte kontakt med några vuxna. Då finns
det faktiskt ett ansvar i samhället runt omkring som vi
måste ta för att stötta dessa unga föräldrar. Det hand-
lar om att åstadkomma frivillig föräldrasamverkan.
Jag har sett att nu när unga människor får barn får
de träffa andra unga föräldrar för att tillsammans
diskutera barnets utveckling, hur det går och hur de
upplever situationen. Det är också sådana här positiva
saker som ingår i normbildningen.
Skolan har naturligtvis också ett stort ansvar. Där
vistas ju barnen länge och under lång tid under dagen.
Där är de för att lära sig olika saker. Då måste de
också lära sig etik och moral. De måste lära sig vad
som är rätt och fel. Det är viktigt att även lärare tar
ställning och visar var de står i de här frågorna. Det
kan nog variera väldigt mycket mellan olika personer.
Jag tänker på en utredning som Rädda Barnen
tagit fram, där det framgår att barn och unga saknar
vuxenkontakter. Man kan ju förstå att det inte blir så
mycket bevänt med normbildningen om de inte har
någon att diskutera frågorna med. Den normlöshet
som det talas så mycket om, som vi från Centern
också har pekat på, kanske beror på att vi inte tar på
oss ansvaret som vuxna, tar på oss det ledarskap som
många av oss har att utöva, för att normbildningen
skall åstadkommas.
Vi pratar ofta om att normlösheten breder ut sig,
som om den gjorde det av sig själv. Men det är klart
att vi vuxna i så fall är involverade i den utvecklingen,
och det ansvaret måste vi ta. Därför är debatten här i
riksdagen viktig. På något sätt är det nödvändigt att
den också förs ut i samhället och att den förs på sko-
lorna. Har man t.ex. ett mobbningsproblem i skolan
tar man tag i det. Jag såg i någon tidning häromdagen
att om det uppstår ett mobbningsfall i en skola borde
alla lämna alla uppgifter och koncentrera sig på att
lösa konflikten och på att åstadkomma en bra atmo-
sfär i skolan. Det är ju grunden för både normbildning
och en god arbetsmiljö, så att alla kan lära sig saker
och ting på ett bra sätt.
Majoriteten har i betänkandet tagit upp många av
de här frågorna. Det som är skillnaden, när man ser på
reservatiorna, är synen på familjen. Vi som har skrivit
en reservation tillsammans pratar om familjepolitik,
därför att den har betydelse. Vi pratar inte bara om
föräldrars ansvar, vi vill också ge dem möjlighet att ta
ansvar. Det är mycket viktigt att komma ihåg i de här
sammanhangen.
Regeringen bör genomföra en översyn av gällande
lagstiftning och understryka den här rollen. I det fallet
har majoriteten pekat på att det finns en kommitté
som jobbar med frågan om hur vi skall föra in barnens
rättigheter, kopplat just till t.ex. föräldraansvar, i
lagstiftningen i Sverige. Så det är just synen på famil-
jen som jag tycker är den stora skillnaden.
Jag håller med Gun Hellsvik om vikten av famil-
jekonferenser. Det är också en mötesplats för männi-
skor som faktiskt behöver samtala om ett gemensamt
problem, nämligen att någon har handlat illa mot
någon annan. Där kan man i en dialog, tillsammans
med människor som kan hjälpa och stötta, försöka
reda ut konflikterna.
Det har vi nog på sätt och vis varit litet dåliga på,
kanske inte bara här i Sverige. Just att man erkänner
att man har gjort ett fel, att man inser och förstår
vidden av det brott som man har begått är ju en förut-
sättning för att man skall kunna rehabiliteras. Det är
en förutsättning för att man skall känna att man kan nå
en förbättrad situation, trots att man har begått ett
brott. Det är ju också viktigt att det finns med. Därför
har vi tillsammans med andra i reservation nr 2 visat
på vikten av familjekonferenserna.
Reservation 4 handlar om registrering av brott.
Det är en information, t.ex. statistik. Statistik diskute-
rades även i föregående betänkande. Statistik är vik-
tigt om vi skall ha en aning om vidden av brott be-
gångna av barn. På något sätt är det också viktigt att
föräldrar har möjlighet att få information och att man
samarbetar även mellan myndigheter, just för barnens
och de ungas bästa. Det handlar ju egentligen om det.
Det är bra om det går att ta fram ett system så att vi
har någonting konkret att diskutera. Då vet vi vad vi
har att ta ställning till. Men på något sätt måste det här
ändå åtgärdas. Här finns det kanske nyanser mellan
olika synsätt hos en del av oss.
I reservation 5 påtalar vi hur angeläget det är just
med den här samordningen mellan olika myndigheter.
Tittar vi på påföljdssystemet för unga lagöverträ-
dare måste grundinställningen vara att barn och unga
inte skall sitta i fängelse. Det är inte någon lämplig
plats för dem. Därför måste man se om man kan vidta
åtgärder i någon annan form, om en ung människa
begår ett väldigt grovt brott. Det går aldrig att riktigt
förutsäga var gränsen går för olika saker. Men
grundinställningen måste vara att barn och unga inte
skall sitta i fängelse. De skall ha en chans att på ett
bra sätt kunna komma tillbaka.
Man behöver titta på nya påföljder. Gun Hellsvik
beskrev hur hon ser på det här. Men det behöver fin-
nas en mångfald. Människor är olika, och det behövs
olika insatser. Även barn och unga är olika. Det be-
hövs olika insatser. Det behövs flexibilitet. Det be-
hövs en förmåga hos samhället att anpassa sig, så att
det blir en bra åtgärd för den unga människan.
Just att se det ur ett mångfaldsperspektiv tror jag
är nödvändigt. Det är inte så ofta vi pratar om biolo-
gisk mångfald när det gäller människor. Jag tycker att
vi skulle göra det litet oftare. Även vi tillhör ju det
biologiska livet. Man kan använda både traditionella
påföljder och andra påföljder och se hur man kan
skapa en dynamisk diskussion kring de unga lagöver-
trädarna. De skall känna att det inte bara är något som
spikas fast, utan hänsynstagande till vad de är för
människor, för personer. Vi har utvecklat det här i
reservation 9.
Med det här yrkar jag bifall till reservationerna 2
och 4. Självklart står vi centerpartister även bakom
övriga reservationer.