Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Ungdomsbrott

Andre vice talman GÖREL THURDIN (c), 1997-04-09 (riksmöte 1996/97).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Först vill jag å Centerns vägnar utta-

la tillfredsställde över det som även Gun Hellsvik tog

upp, nämligen att det i det här betänkandet har skrivits

positivt och uppfordrande om medlingsverksamhet för

unga lagöverträdare. Vi har stridit för detta i många

år, och nu kan vi se att trägen vinner i riksdagen mel-

lan varven. Det går att få igenom förslag varefter, och

det kan ju vara positivt.

När jag har funderat litet grand över medlings-

verksamheten kom det ganska fort en association till

hur det var när jag var barn. När jag växte upp var det

väldigt vanligt att man tvingades att be om förlåtelse

om man hade gjort något dumt. Det började väldigt

tidigt. Jag har försökt detta även med mina egna barn.

Om de har gjort något dumt mot någon eller haft

sönder något måste de be om förlåtelse och se om

saker och ting kan rättas till. Detta måste börja tidigt.

Det är ingenting som man kan börja med när barnen

kommer upp i tonåren och eventuellt börjar bli be-

svärliga och man börjar ha väldiga diskussioner med

dem. Man måste markera detta mycket tidigt. Då

behöver det kanske inte bli mer än att man måste be

om förlåtelse i stället för att det blir svåra påföljder

även för andra människor innan det är färdigt och sår

som kanske har mycket svårt att läka. Jag vill markera

att det är viktigt att vi allihop står bakom den här

formen av reparation.

I Centerns reservation 1 betonar vi också detta

med en fungerande normbildning. Man kan hålla

långa utläggningar om vad det skall innehålla. Famil-

jen och föräldrarna har naturligtvis det grundläggande

ansvaret. Det är ju där barnet finns, och det är där

man har ett utpekat ansvar för barnet.

Det är klart att vi måste föra en diskussion i hela

samhället om vilka normer som skall gälla. Det tror

jag att vi har gjort för litet. Hela samhället måste delta

i den här debatten. Det skall inte ske bara här i riks-

dagen eller inför ett beslut, utan det är någonting som

man ständigt måste diskutera. Vilka normer måste

gälla för att vi skall kunna leva samman som männi-

skor på ett bra sätt?

Vi har naturligtvis ett ansvar allihop. Vi har ett an-

svar att stötta föräldrar. Man kan förstå hur svårt det

kan vara för unga föräldrar att ha små barn. Det upp-

står problem, och de har inget stöd. De har kanske

inte några far- eller morföräldrar. Det vet man ju inte.

De har kanske inte kontakt med några vuxna. Då finns

det faktiskt ett ansvar i samhället runt omkring som vi

måste ta för att stötta dessa unga föräldrar. Det hand-

lar om att åstadkomma frivillig föräldrasamverkan.

Jag har sett att nu när unga människor får barn får

de träffa andra unga föräldrar för att tillsammans

diskutera barnets utveckling, hur det går och hur de

upplever situationen. Det är också sådana här positiva

saker som ingår i normbildningen.

Skolan har naturligtvis också ett stort ansvar. Där

vistas ju barnen länge och under lång tid under dagen.

Där är de för att lära sig olika saker. Då måste de

också lära sig etik och moral. De måste lära sig vad

som är rätt och fel. Det är viktigt att även lärare tar

ställning och visar var de står i de här frågorna. Det

kan nog variera väldigt mycket mellan olika personer.

Jag tänker på en utredning som Rädda Barnen

tagit fram, där det framgår att barn och unga saknar

vuxenkontakter. Man kan ju förstå att det inte blir så

mycket bevänt med normbildningen om de inte har

någon att diskutera frågorna med. Den normlöshet

som det talas så mycket om, som vi från Centern

också har pekat på, kanske beror på att vi inte tar på

oss ansvaret som vuxna, tar på oss det ledarskap som

många av oss har att utöva, för att normbildningen

skall åstadkommas.

Vi pratar ofta om att normlösheten breder ut sig,

som om den gjorde det av sig själv. Men det är klart

att vi vuxna i så fall är involverade i den utvecklingen,

och det ansvaret måste vi ta. Därför är debatten här i

riksdagen viktig. På något sätt är det nödvändigt att

den också förs ut i samhället och att den förs på sko-

lorna. Har man t.ex. ett mobbningsproblem i skolan

tar man tag i det. Jag såg i någon tidning häromdagen

att om det uppstår ett mobbningsfall i en skola borde

alla lämna alla uppgifter och koncentrera sig på att

lösa konflikten och på att åstadkomma en bra atmo-

sfär i skolan. Det är ju grunden för både normbildning

och en god arbetsmiljö, så att alla kan lära sig saker

och ting på ett bra sätt.

Majoriteten har i betänkandet tagit upp många av

de här frågorna. Det som är skillnaden, när man ser på

reservatiorna, är synen på familjen. Vi som har skrivit

en reservation tillsammans pratar om familjepolitik,

därför att den har betydelse. Vi pratar inte bara om

föräldrars ansvar, vi vill också ge dem möjlighet att ta

ansvar. Det är mycket viktigt att komma ihåg i de här

sammanhangen.

Regeringen bör genomföra en översyn av gällande

lagstiftning och understryka den här rollen. I det fallet

har majoriteten pekat på att det finns en kommitté

som jobbar med frågan om hur vi skall föra in barnens

rättigheter, kopplat just till t.ex. föräldraansvar, i

lagstiftningen i Sverige. Så det är just synen på famil-

jen som jag tycker är den stora skillnaden.

Jag håller med Gun Hellsvik om vikten av famil-

jekonferenser. Det är också en mötesplats för männi-

skor som faktiskt behöver samtala om ett gemensamt

problem, nämligen att någon har handlat illa mot

någon annan. Där kan man i en dialog, tillsammans

med människor som kan hjälpa och stötta, försöka

reda ut konflikterna.

Det har vi nog på sätt och vis varit litet dåliga på,

kanske inte bara här i Sverige. Just att man erkänner

att man har gjort ett fel, att man inser och förstår

vidden av det brott som man har begått är ju en förut-

sättning för att man skall kunna rehabiliteras. Det är

en förutsättning för att man skall känna att man kan nå

en förbättrad situation, trots att man har begått ett

brott. Det är ju också viktigt att det finns med. Därför

har vi tillsammans med andra i reservation nr 2 visat

på vikten av familjekonferenserna.

Reservation 4 handlar om registrering av brott.

Det är en information, t.ex. statistik. Statistik diskute-

rades även i föregående betänkande. Statistik är vik-

tigt om vi skall ha en aning om vidden av brott be-

gångna av barn. På något sätt är det också viktigt att

föräldrar har möjlighet att få information och att man

samarbetar även mellan myndigheter, just för barnens

och de ungas bästa. Det handlar ju egentligen om det.

Det är bra om det går att ta fram ett system så att vi

har någonting konkret att diskutera. Då vet vi vad vi

har att ta ställning till. Men på något sätt måste det här

ändå åtgärdas. Här finns det kanske nyanser mellan

olika synsätt hos en del av oss.

I reservation 5 påtalar vi hur angeläget det är just

med den här samordningen mellan olika myndigheter.

Tittar vi på påföljdssystemet för unga lagöverträ-

dare måste grundinställningen vara att barn och unga

inte skall sitta i fängelse. Det är inte någon lämplig

plats för dem. Därför måste man se om man kan vidta

åtgärder i någon annan form, om en ung människa

begår ett väldigt grovt brott. Det går aldrig att riktigt

förutsäga var gränsen går för olika saker. Men

grundinställningen måste vara att barn och unga inte

skall sitta i fängelse. De skall ha en chans att på ett

bra sätt kunna komma tillbaka.

Man behöver titta på nya påföljder. Gun Hellsvik

beskrev hur hon ser på det här. Men det behöver fin-

nas en mångfald. Människor är olika, och det behövs

olika insatser. Även barn och unga är olika. Det be-

hövs olika insatser. Det behövs flexibilitet. Det be-

hövs en förmåga hos samhället att anpassa sig, så att

det blir en bra åtgärd för den unga människan.

Just att se det ur ett mångfaldsperspektiv tror jag

är nödvändigt. Det är inte så ofta vi pratar om biolo-

gisk mångfald när det gäller människor. Jag tycker att

vi skulle göra det litet oftare. Även vi tillhör ju det

biologiska livet. Man kan använda både traditionella

påföljder och andra påföljder och se hur man kan

skapa en dynamisk diskussion kring de unga lagöver-

trädarna. De skall känna att det inte bara är något som

spikas fast, utan hänsynstagande till vad de är för

människor, för personer. Vi har utvecklat det här i

reservation 9.

Med det här yrkar jag bifall till reservationerna 2

och 4. Självklart står vi centerpartister även bakom

övriga reservationer.

Debatten

Hämtad sida: 26

26 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Andre vice talman GÖREL THURDIN (c): Ungdomsbrott (1997-04-09) — PRESS0