Herr talman! Kan man tidigt förutsäga vilka barn
som mer än andra barn riskerar att hamna i riskzonen?
I dag är det många som tror att det kan finnas en ärft-
lig biologisk-genetisk sårbarhet för exempelvis alko-
holmissbruk, våldsamhet och kriminalitet. Det är
avvikelser som gör ett barn mer disponibelt för att
hamna snett.
Men man ärver inte ett missbruk. Till 99 % är det
den sociala miljön som avgör hur det kommer att gå.
Ett exempel är barn med MBD/DAMP, en lätt
hjärnskada som orsakar dysfunktion när det gäller
aktiviteter, motorik och perception. Barnen är, som vi
vet, ofta hyperaktiva. De har koncentrationssvårigehe-
ter, och de har ett annat socialt beteende.
I dag anar vi att en stor del av de manliga kroniska
brottslingarna tillhör den här gruppen.
Men det handlar alltid om samverkande faktorer. I
en stabil miljö finns det inte något belägg för att ett
visst genetiskt arv leder till kriminalitet.
Men en MBD-pojke hamnar kanske mitt i en svår
skilsmässa. Han har en ensamstående mamma som är
arbetslös, som har drogproblem och som kanske slä-
par hem olika karlar. Det är kriminalitet i bostadsom-
rådet. Skolan är oförstående. Han har dåliga kontakter
eller inga kontakter alls med läkare. Föräldrakontrol-
len är dålig, och självkänslan är dålig. Då vet vi att
risken för kriminalitet ökar markant. Det är inte så
konstigt att den gör det.
Vi vet också att det finns forskningsresultat som
visar att några procent av de barn som lämnar hög-
stadiet fortfarande har läs- och skrivsvårigheter. Mot-
svarande studier av unga brottslingar visar att så
mycket som 75 % av dem har läs- och skrivsvårighe-
ter.
Mycket tidigt, det vet vi, kan vi förutsäga att de
här barnen riskerar att hamna på fel sida om lagen.
Därför måste samhället omedelbart sätta in resurser
för samlat stöd, för att hjälpa både barnen och föräld-
rarna. Vi skall veta att det här dessutom är en extremt
god affär för samhället. Ändå görs det inte. Det beror
på olika myndigheters revirtänkande, som hindrar ett
vettigt utnyttjande av befintliga resurser.
I Göteborg har man gjort en studie kring en hy-
perkriminell 15-årig kille och hans mamma. Det visa-
de sig att inte mindre än fyra olika förvaltningar vår-
dade familjen samtidigt och utan att de olika instan-
serna kände till varandra. Dessutom hade de olika
instanserna helt olika målsättningar, vilket gjorde att
effekten blev lika med noll. Jag är rädd för att det inte
är ovanligt att det ser ut så här i Sverige i dag.
Vi skall komma ihåg att det i det här samman-
hanget, liksom naturligtvis i många andra samman-
hang, finns några viktiga nyckelord. Det är tidig upp-
täckt, omedelbara åtgärder och samverkan. Jag är
övertygad om att det inte kommer att kosta en enda
krona mer än det gör i dag. Däremot vet vi att sena
åtgärder kostar enorma pengar. Dessutom vet vi att de
alltför ofta ger mycket liten effekt.
Någonting vi också skall tänka på är att vi under
många år har skapat produkter och betalningssystem
som dränker oss i brott. Lås och larm försvårar vis-
serligen för brottslingarna, men de gör ingenting åt
brottsligheten i sig. Därför är det viktigt att vi påver-
kar människors attityder genom, som det heter, social
brottsprevention.
Låt mig ta ett annat exempel. Det är tio år gam-
malt, men vi kan ju räkna upp det. Det var en person
som hyrde en videokassett under falsk identitet och
inte lämnade tillbaka den till uthyraren. Det är sådant
som på byråkratispråk heter bedrägligt beteende. Det
kostade samhället 16 000 kr när polis, domstol och
kronofogde fick ta hand om ärendet. För uthyraren
spelade det naturligtvis ingen roll. Han fick ersättning
av försäkringsbolaget.
Den lilla grupp kriminella som står för den tunga
brottsligheten stoppas inte av fler väktare, larm och
höga stängsel. Att vänta med insatser tills de doku-
menterat sin kriminalitet skall vi komma ihåg är in-
humant, inte bara mot offren utan även mot brotts-
lingarna själva. Dessutom vet vi att det alltför ofta är
dömt att misslyckas.
BRÅ har med forskning visat att det inte sker nå-
gon direkt nyrekrytering till det traditionella brotts-
balksbrottet efter 23 års ålder. Därför är det viktigt att
vi på alla sätt håller ungarna borta från kriminaliteten
så länge att de sannolikt klarar sig.
Det är också viktigt att rättsväsendet slutar att to-
lerera småbrotten och fångar upp barnen i riskzonen
innan de rekryteras in i kriminaliteten. Vi vet att
mycket av detta är synligt så tidigt som på barna-
vårdscentralen.
För att vi skall lyckas med allt det vi vill måste vi
komma ihåg att det finns några brottsförebyggare som
är mycket bättre än alla andra. Det är föräldrarna. Då
måste vi från samhällets sida verkligen hjälpa dem
och inte stjälpa dem. Det är vår uppgift att stödja dem
när det behövs.
Herr talman! Vi i Folkpartiet står bakom några re-
servationer.
I reservationen 1 talar vi om normerna. Jag kom-
mer så småningom till de reservationer som vi skall
yrka bifall till.
Reservationen om familjegruppskonferenser står
vi också bakom. Det är mycket viktigt att vi ser till att
familjerna får en möjlighet att tillsammans med sina
barn klara upp de problem som kan uppkomma.
För att man skall kunna sätta in åtgärder måste
man veta hur åtgärderna skall sättas in. Då är det
viktigt att man har statistik över problemen. Det är
därför vi också står bakom reservation 4 som gäller
registrering av minderåriga lagöverträdare. Det är
tyvärr så illa i dag att 15 år inte sätter gränsen för när
man börjar. Man börjar tyvärr även tidigare.
Som jag sade i inledningen till mitt anförande
finns det problem mellan olika myndigheter. Tyvärr
gömmer en del sig bakom sekretessen. Det är därför
som vi är med på reservation 5. Herr talman! Till
reservation 5 vill Folkpartiet yrka bifall.
Vi står också bakom reservation 6 och reservation
13. Den senare gäller föräldrars närvaro vid rättegång.
Det gör vi för att ytterligare markera att har man skaf-
fat barn till världen gäller det att hela tiden bry sig, att
vara närvarande och att ta ansvar.
Tack, herr talman!