Ungdomsbrott

Fru talman! Det föds i dag ca 100 000 barn per år

i Sverige. Vi vet att flertalet av dessa barn växer upp i

stabila miljöer där grunden läggs för att man skall

kunna ta ansvar för sitt liv. Vi vet också att alltför

många barn växer upp i otrygga miljöer där risker

finns för att de hamnar snett i samhället.

Våldet är ingenting som föds plötsligt i vuxen ål-

der. Det föds långt tidigare, dessvärre ofta i hemmet.

Det kommer till uttryck också i skolorna. Det här är

en fråga som måste tas på största allvar. Om vi kan

rädda en enda ungdom från att hamna snett, dvs.

komma in på en kriminell bana, sparar samhället flera

miljoner kronor.

Socialdemokraternas allmänna kriminalpolitiska

mål är att minska brottsligheten och öka tryggheten i

samhället. De här målen hänger ihop. Om antalet brott

minskar får vi färre brottsoffer, och människor kom-

mer att känna sig tryggare.

Vikten av brottsförebyggande insatser måste öka

inom alla de samhällsområden som kan påverka

brottsligheten. Jag vill här ta tillfället i akt att berätta

om det nationella brottsförebyggande program som

regeringen i somras fattade beslut om. I samband med

det tillsattes också en kommitté med uppgift att inspi-

rera och stödja det förebyggande arbetet, främst på

lokal nivå. Det här programmet är rätt unikt i sitt slag

och skall förhoppningsvis bidra till att styra över

resurser och insatser från att nästan enbart ha gällt att

man reagerar på begångna brott till att man förebyg-

ger brott. Och det är - som programmet också heter -

allas vårt ansvar. Kommuner, näringsliv, föreningar -

t.ex. brottsofferjourer och kvinnojourer - och enskilda

eldsjälar har här en unik möjlighet att ta till vara var-

andras kunskaper och erfarenheter i ett gemensamt

arbete för minskad brottslighet och ökad trygghet.

Det brottsförebyggande arbetet kommer att vara

avgörande för att man skall kunna garantera trygghet

när det gäller brott. Men tidiga insatser för barn och

unga, för att man skall kunna förebygga och hindra en

brottslig utveckling, är också av avgörande betydelse.

Närpoliserna har en viktig roll i det brottsförebyg-

gande arbetet. Dessa poliser har ofta god kunskap om

situationen i närområdet. De känner till de ungdomar

som utför brott eller ligger i riskzonen för brottsligt

beteende. Dessa poliser har också naturliga möjlighe-

ter att ta kontakt med ungdomarna. I detta arbete är

det viktigt med samarbete mellan polis, skola, familj

och andra myndigheter.

Där förebyggande insatser inte är nog - när brott

ändå sker - är det viktigt att också påföljdssystemet är

sådant att det kan motverka och förebygga brott. Sär-

skilt viktigt är det när det gäller ungdomar.

Jag skall nu kommentera en del av reservationerna

i detta betänkande angående ungdomsbrott.

I reservation 1 om normbildning m.m. framhålls

att de allmänna uttalanden om familjens och skolans

betydelse som görs i det nationella brottsförebyggan-

de programmet inte kan anses tillräckliga.

Enligt 6 kap. 2 § första stycket föräldrabalken står

barn under vårdnad av båda föräldrarna eller en av

dem om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller

två särskilt förordnade förmyndare. Vårdnaden av ett

barn består till dess att barnet fyllt 18 år eller till dess

att de, dessförinnan, ingår äktenskap.

Ingen torde kunna betvivla föräldrars och andra

vårdnadshavares ansvar för sina barn. Att samhällets

bästa förebyggande resurs är föräldrarna är så själv-

klart att det inte behöver utredas. Men ansvaret för

barnen bör inte stanna vid den egna familjen. Därför

har även samhällets institutioner ett ansvar för barns

och ungdomars uppväxtförhållanden och för att ge

stöd då föräldrar inte klarar av föräldrarollen. Detta

anges både i socialdemokraternas kriminalpolitiska

program och i regeringens nationella brottsförebyg-

gande program.

När det gäller skolans betydelse i det brottsföre-

byggande arbetet har utskottet tidigare uttalat sig vid

flera tillfällen. Skolan är ingen värdeneutral plats.

Den står för värderingar som vi vill skall vara gällan-

de i vårt samhälle. Tidigare insatser från skolan för att

man skall kunna uppmärksamma och stödja barn med

särskilda behov kan vara av avgörande betydelse för

att förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt

livsmönster.

Rikspolisstyrelsens undervisning i lag och rätt har

också en värdefull uppgift att fylla i det förebyggande

arbetet med våra barn.

I reservation 2 tar man upp en utvidgad försöks-

verksamhet med medling som omfattar även sådan

medling som bedrivs genom familjegruppskonferen-

ser.

På flera håll i landet pågår i dag olika former av

medlingsverksamhet. Den medlingsverksamhet som

bedrivs tar i första hand sikte på de unga lagöverträ-

darna. För den som har begått brott innebär medling

att man blir tvungen att konfronteras med den som har

blivit utsatt för brottet. Det är något som för den unge

kan vara nog så svårt. Ett sådant möte syftar till att få

gärningsmän att komma till insikt om vad deras brott i

praktiken har fått för konsekvenser för den som har

blivit utsatt.

Medling fyller också en mycket viktig funktion för

dem som drabbats av brott. För dem kan ett möte med

gärningsmannen bli en startpunkt att gå vidare från,

ett sätt att komma över den rädsla och känsla av

otrygghet som brottet kan ha skapat.

Riksåklagaren har på uppdrag av ett regeringsbe-

slut från mars 1994 utarbetat ett förslag till medlings-

verksamhet. Denna rapport bereds nu på Justitiede-

partementet. Utskottet anser att det är överflödigt att

avvakta beredningen av riksåklagarens rapport i den

del som gäller medling. I stället bör regeringen genast

utarbeta en samordnad och rikstäckande fortsatt för-

söksverksamhet med medling.

När det gäller familjegruppskonferenser anser ut-

skottet att ytterligare utredning är nödvändig innan

ställning kan tas.

Vad det gäller registrering av minderåriga lagöver-

trädare har socialtjänsten uppgifter i sina akter avse-

ende sådant som behövs i dessa frågor. I ett utvecklat

samarbete med polis och socialtjänst har myndighe-

terna tillgång till den unges hela historia utan att

brottsregister behöver föras i polisregister. Däremot

skulle det vara av stort värde att ha tillgång till statis-

tisk information om brott av barn under 15 år. BRÅ:s

program Tio åtgärder är emellertid avsett att behand-

la detta. Därför anser utskottet att ett slutligt ställ-

ningstagande i denna fråga bör anstå tills BRÅ:s pro-

gram Tio åtgärder lagts fram.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att sekre-

tess mellan myndigheter inte får vara ett hinder som

försvårar ett förtroendefullt samarbete mellan myn-

digheterna. Då en promemoria för närvarande bereds i

Justitiedepartementet anser utskottet att det pågående

beredningsarbetet inte bör föregripas.

I reservation 7 begär Moderaterna att en utredning

kommer till stånd som skulle göra det möjligt för

polisen att låta ta blodprov och urinprov på den som

är under 15 år om han misstänks ha använt narkotika.

Sedan den 1 januari 1985 finns möjlighet att utreda

brott trots att den misstänkte inte är straffmyndig. Om

det finns särskilda skäl får vissa tvångsmedel tillgri-

pas vid en utredning. De tvångsmedel som får använ-

das är beslag, husrannsakan och kroppsvisitation. I

proposition 1983/84:187 om utredning av brott av

barn under 15 år diskuterades frågan om huruvida

kroppsbesiktning skulle få användas. Det praktiska

behovet ansågs som ringa.

Fru talman! Vad gäller påföljden för unga lagöver-

trädare finns här fyra reservationer. Moderaterna

begär bl.a. att påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten skall avskaffas samt införande av nya

påföljder, kallade villkorligt fängelse och ungdoms-

straff.

Precis som jag sade i min inledning anser vi soci-

aldemokrater att påföljdssystemet skall vara sådant att

det motverkar och förebygger brott. Sedan Ungdom-

skommittén lämnade sitt betänkande har arbetet fort-

gått inom Justitiedepartementet för att bredda under-

laget för den fortsatta beredningen av frågan om på-

följdssystemet för unga lagöverträdare. Utgångspunk-

ten för beredningsarbetet har varit att tillvarata

grundtankarna i Ungdomskommitténs förslag med

bibehållande av principen att huvudansvaret för unga

lagöverträdare skall ligga inom socialtjänsten. Ung-

domar bör så långt det är möjligt hållas utanför krimi-

nalvården i allmänhet och fängelserna i synnerhet.

Resultatet av detta arbete har just redovisats i en

departementspromemoria. Bl.a. föreslås att påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten skall stra-

mas upp. I promemorian föreslås också en ny frihets-

berövande påföljd i syfte att på ett avgörande sätt

minska användningen av fängelsestraffet för de yngsta

lagöverträdarna.

För att uppnå ett större mått av förutsebarhet fö-

reslås i promemorian att de yttranden som social-

nämnden lämnar i ungdomsmål ges ett utförligare

innehåll och att det i yttrandet skall ingå en vårdplan.

Härigenom får domstolarna ett bättre underlag i fråga

om vilka åtgärder som socialtjänsten avser vidta om

den unge överlämnas till vård inom socialtjänsten.

I syfte att bättre tillgodose proportionalitetsprinci-

pen föreslås att domstolen på ett mer uttalat sätt än nu

skall pröva om socialnämndens planerade insatser är

tillräckligt ingripande med hänsyn till den unges

brottslighet. Detta innebär att domstolen bör bestäm-

ma påföljden till vård inom socialtjänsten endast om

den finner att de planerade åtgärderna är så ingripan-

de för den unge att de står i rimlig proportion till

brottet. Ett större mått av proportionalitet skall också

enligt förslaget kunna åstadkommas genom en utökad

användning av s.k. tilläggsstraff.

Detta, fru talman, anser jag tillgodoser Miljöpar-

tiets reservation.

Då det finns flera förslag i promemorian som syf-

tar till att reformera påföljdssystemet för unga lag-

överträdare anser jag att vi kan avslå samtliga motio-

ner vad gäller påföljdssystemet.

Moderaterna har vidare en reservation angående

polishjälp till föräldrar. Här menar Moderaterna att

föräldrarna skulle kunna få stöd genom en laglig rätt

att få biträde av polis eller socialtjänst för att hämta

hem barn som vistas ute utan föräldrars eller annan

vårdnadshavares tillåtelse.

Polisen har enligt 12 § polislagen möjlighet att

omhänderta en person under 18 år som anträffas un-

der förhållanden som uppenbarligen innebär över-

hängande och allvarlig risk för persons hälsa och

utveckling. Polisen har också möjlighet att underrätta

föräldrar om sådant som iakttagits i polisverksamhe-

ten men som inte föranlett något ingripande mot den

unge.

Jag anser dessutom att Moderaternas förslag rim-

mar litet dåligt med deras tal om det personliga ansva-

ret och att stärka föräldrarnas egen roll. Detta, menar

jag, är att föra bort för mycket ansvar från föräldrar

till myndigheter.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag mycket kort

säga några ord om föräldrars närvaro vid rättegång.

Här menar Moderaterna och Folkpartiet att reglerna

inte beaktar den betydelse och det ansvar en förälder

som inte är vårdnadshavare har. Reservanterna menar

också att föräldrar eller vårdnadshavare har en skyl-

dighet att inställa sig och att någon ersättning ej skall

utgå.

Jag instämmer i fråga om vikten av förälders eller

annan vårdnadshavares närvaro vid förundersökning

och huvudförhandling. Lagen säger att den unges

vårdnadshavare och socialnämnden omedelbart skall

underrättas om att en utredning har inletts, om det inte

finns särskilda skäl mot en underrättelse. När åtal

väcks mot den som inte fyllt 18 år skall tingsrätten

enligt 26 § lagen om unga lagöverträdare underrätta

vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges

vård eller fostran om åtalet och om tidpunkten för

huvudförhandlingen, om det inte finns särskilda skäl

mot detta.

Jag kan däremot inte förstå att det inte skall utgå

någon ersättning. Jag tror att det skulle innebära en

försämring i fråga om föräldrars närvaro och, för-

hoppningsvis, stöd till sina barn.

Med detta, fru talman, yrkar jag avslag på samtli-

ga reservationer och bifall till hemställan i betänkan-

det.