Fru talman! Absolut! Vi har mycket nära samar-
bete. Frågorna är oerhört väsentliga för oss, och
mycket av samarbetet mellan mig och näringsminis-
tern handlar just om att hitta lösningar som verkligen
tillgodoser de infrastrukturbehov som finns i Norr-
landsregionen just nu. Botniabanan är ett exempel där
vi på ett ganska komplicerat sätt måste avväga mellan
miljöintressen, regionalpolitiska intressen och kom-
munikationsintressen. Jag har mycket stor förståelse
för de behov som finns av kommunikationer. De är
helt avgörande för möjligheten till specialisering och
ekonomisk utveckling i den här regionen.
När det gäller miljöbalksprövningen är det inte
förvånansvärt att jag inte har tagit del av Naturvårds-
verkets agerande, utan det är mitt uppdrag att göra det
nu när vi har det här på vårt bord. Hälsoaspekter ska
ingå i en sådan här prövning. Naturvårdsverket är en
av våra viktigaste remissinstanser. Jag kan inte gå in
på det enskilda ärendet, men om någonting saknas i
ett ärende av detta slag begär vi in kompletteringar.
Det förutsätter jag att vi kommer att göra vid behov
även i detta fall.
Den riktigt principiellt intressanta frågan, som jag
vill peka på, handlar om regeringens möjligheter att
diskutera alternativa platser. Enligt miljökonsekvens-
beskrivningarna ska vi få in förslag på alternativa
dragningar. Det får vi också, och vi ska kunna göra
bedömningar. Ett problem när det gäller Vägverkets
och Banverkets förslag i detta avseende är att man i
regel bara framlägger ett förslag för beslut, vilket
innebär att vi inte kan tillstyrka något annat förslag.
Vi kommer i höst att fortsätta en dialog med Vägver-
ket och Banverket kring hur den här typen av till-
ståndsprövning bör gå till. Vi har alltså möjlighet att
se och diskutera de alternativa dragningarna, men vi
kan inte tillstyrka något annat förslag än det som
ligger hos oss när det gäller tillståndprövning. Detta
tycker jag är den principiellt viktiga frågan när det
gäller detta miljöbalksärende.