Fru talman! Det var just det där pinsamma att
Naturvårdsverket inte har svarat på Vägverkets re-
miss som jag trodde att statsrådet skulle kunna kom-
mentera, men eftersom hon inte känner till detta kan-
ske vi kan ta upp frågan för en kommentar senare i
frågestunden.
Det här området är det viktigaste riksintresseom-
rådet i Västernorrlands län jämte hällristningarna i
Nämforsen. En av de lokala köpmannaföreningarna
har krävt vägverkschefens avgång på grund av att
utredningen har varit tendentiös, som man säger. Jag
vill bara lyfta fram det, så att det blir sagt i kamma-
ren.
Vår kulturmiljö och vårt kulturarv har ju ingen
egen lobbyist, men det finns de som skriver. Lotte
Mjöberg har i sin bok Heliga marker - forna dagars
platser för offer, rit och bön skrivit lite grann om
heliga platser. Det finns också ett förord av Stefan
Edman. Jag rekommenderar den till läsning. Där står
bl.a. att helighet är någonting som är irrationellt och
ambivalent. För den enskilda människan talar den om
att vi är delar av en större helhet. För religionerna är
den en förutsättning, en del av den innersta kärnan.
De heliga platserna är okränkbara. De har alltid skyd-
dats och fredats.
Eftersom kulturarvet inte har någon lobbyist är det
vi politiker som har till uppgift att stifta lagar och
också följa dem, trots att det inte finns lobbyister.
Byråkratspråket, som Riksantikvarieämbetet skri-
ver sina utlåtanden på, har uppenbarligen inte varit
tydligt för de flesta. De uppfattar inte det här som ett
avslag därför att, precis som statsrådet påpekar, man
inte ska säga avslag, utan man ska använda de star-
kaste orden. Det är precis de orden som man har
använt, de allra starkaste.
Betänk att detta är områden som kan jämföras
med Uppsala högar eller Birka! Vilka skulle i dag
komma på tanken att dra en väg genom det kulturar-
vet? Det fiffiga här är ju att det finns alternativ, näm-
ligen att förbättra befintlig väg och att utreda Europa-
vägen väster om Sundsvall.