Herr talman! Harald Nordlund talade i sitt inlägg
om solidariteten. Visst är den viktig och visst är soli-
dariteten egentligen grundbulten i det betänkande
som vi i dag debatterar. Vad jag dock inte riktigt
förstod var hur Harald Nordlund skulle få ihop det
han sade om solidariteten med just de frågor vi nu ska
debattera. Jag trodde att om man pratade om solida-
ritet var det en självklarhet att den solidariteten om-
fattade de barn och de kvinnor som råkar ut för miss-
handel på grund av alkoholens ökade tillgänglighet.
Där är lördagsöppet eller inte en del både i betänkan-
det och i de åtgärder som har vidtagits vid tidigare
tillfällen för att minska just missbruket.
Jag blev något förvånad över Folkpartiet, måste
jag säga, när man pratar solidaritet men glömmer bort
de här grupperna och struntar i konsekvenserna av
lördagsöppet. Jag hade nog förväntat mig att Harald
Nordlund skulle ha sagt att han med detta också stöd-
de den reservation som avgetts av bl.a. Miljöpartiet,
Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
när det gäller lördagsöppet. Men så var tydligen inte
fallet.
När jag hörde Harald Nordlund gick mina tankar
en tid tillbaka till när jag jobbade på ett tonårshem. Vi
satt där och pratade om drogproblematiken. Just då
var narkotikafrågorna, särskilt narkotikans lättill-
gänglighet, stora i debatten. Vi pratade naturligtvis
med våra ungdomar om riskerna. Det gick en liten
stund, sedan var det en av flickorna, en 15-årig tjej,
som ilsknade till och sade: Ni vuxna är ena riktiga
idioter. Vi tittade på varandra lite frågande: Ja, ni
talar bara om narkotika, men ni inser inte hur farlig
alkoholen är. Vi lät henne utveckla detta och då sade
hon: Jag ska tala om för er att i de ungdomsgäng som
jag har hållit till i under årens lopp finns det inte en
enda som har provat narkotika eller hembränt med
mindre än att de har varit påverkade av vanlig inköpt
alkohol, sådant som ni tycker är självklart att alla ska
ha tillgängligt.
Det fick åtminstone mig att tänka till. Just alko-
holen är det oerhört viktigt att vi som politiker arbetar
med utifrån de förebyggande aspekterna. Därmed
tycker jag att det här betänkandet och regeringen har
hamnat helt fel. Jag måste säga att jag tycker att det är
förvånande att man först går ut och säger att vi ska ha
lördagsöppet på prov. Bara det är i det läge som råder
förvånande.
Den andra delen är att när det har gått ett knappt
halvår säger man: Nu har vi tillräcklig insikt, det
spelar ingen roll om det är lördagsöppet, för statisti-
ken säger ingenting om att fler blir misshandlade.
Detta i en tid när vi vet att misshandlade kvinnor inte
vänder sig till polisen för att anmäla sina män och
sambor. På många håll i landet finns det faktiskt inte
ens en öppen polisstation att vända sig till när man
har blivit misshandlad, för den är inte öppen just då.
Det här tycker jag är ett minst sagt dåligt underlag
att bygga ett så här stort beslut på, att vi nu ska ha
möjlighet att ha lördagsöppet över hela landet. Det får
konsekvenser just för de grupper som jag trodde att vi
som beslutsfattare tyckte att det var viktigt att värna
om, de grupper som behöver vårt stöd, vår hjälp och
en klar och tydlig lagstiftning.
Nu är man alltså från regeringens håll och även
från Folkpartiets och Moderaternas villiga att strunta i
de här grupperna för att tillgängligheten ska finnas
och öka, vilket får konsekvenser. Jag är helt överty-
gad om att om vi kan mäta detta kommer vi ganska
snart att se att detta får konsekvenser för just de grup-
per som är de utsatta.
Naturligtvis kommer det också att få konsekven-
ser för samhällsekonomin. Varje år dör 6 000 svens-
kar av alkoholrelaterade orsaker. Var tredje sjukhus-
säng upptas av människor med sjukdomar som i nå-
gon form är alkoholrelaterade. Samhällskostnaderna
är över 100 miljarder per år för vård, produktions-
bortfall och skadegörelse. Detta är inga småsaker. Det
är oerhört stora, viktiga och kostsamma delar som vi
har ett ansvar för och som vi på alla sätt borde se till
att hitta hållbara lösningar på som värnar solidariteten
med de grupper som kanske är mest utsatta för den
här typen av beslut.
Jag måste säga att jag under EU-valrörelsen del-
tog i en mängd debatter just kring socialpolitiken och
alkoholfrågorna. Då fick jag höra att jag var oerhört
dum när jag påstod att det skulle komma att påverka
vår alkoholpolitik, för det var, sade man på ja-sidan,
en socialpolitisk fråga och hade ingenting med EU att
göra.
Nu har detta plötsligt inte längre någon betydelse
utan det har blivit en marknadsfråga, inte en social-
politisk fråga. Därmed blir det tydligen EU-linjen.
Den som kan räkna kan snart räkna ut kostnadsök-
ningen för den typen av beslut. Sett ur ett europeiskt
perspektiv har vi ganska låga kostnader för alkohol-
skador, ändå är de oerhört höga ur ett samhällseko-
nomiskt perspektiv från svensk sida sett. Jag vet inte
hur de partier som vill ha lördagsöppet tänker sig
klara den ökningen. Den kommer väl tillbaka i någon
form, eller så gör man som i många kommuner, dvs.
sparar in på dessa grupper genom att minska på vår-
dinsatser och hjälpinsatser. Denna grupp hörs inte
tydligt eftersom den inte har några företrädare i sam-
hällsdebatten.
Jag vill med detta yrka bifall till reservation 4. Vi
har ytterligare sex reservationer i betänkandet, men
för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem. Natur-
ligtvis stöder vi de reservationer vi har lagt fram.
Något som jag tycker är oerhört viktigt i samman-
hanget är bl.a. rätten att överklaga. Sedan ansvaret för
tillståndsgivningen lades över på kommunerna har det
inte blivit så stora nackdelar, men det behövs en ut-
ökning av möjligheten att överklaga just med tanke
på de sociala aspekterna. Vi hade gärna sett att detta
hade tagits med i betänkandet, för att på så sätt få en
bättre och stärkt alkoholpolitik - vilket behövs för att
agera förebyggande och ta ansvar för de sociala de-
larna.