Herr talman! Nyligen visades i ett TV-program
hur mycket sprit man beräknar införs av vanliga
medborgare på sällskapsresor m.m. Om jag inte
minns fel var det ofattbara 50 000 flaskor i veckan.
Till det kommer den organiserade spritsmugglingen
och hembränningen. Enbart i Skåne beslagtogs enligt
tullen 405 050 liter förra året. Tillgängligheten till
sprit för missbrukare och ungdom är följaktligen god
dygnet runt och till låga priser.
Den påverkas inte av att Systembolaget har öppet
si eller så. Det stora alkoholproblemet i Sverige är
svartspriten, inte att det finns för få regleringar som
ingriper i mindre viktiga frågor som ölförsäljning
tillsammans med korvförsäljning, hur mycket vin en
19-åring kan få till söndagmiddagen utan att föräld-
rarna ses som kriminella eller hur köket i en restau-
rang ska utrustas för att ägaren ska få serveringstill-
stånd. När man som regeringen ägnar sig mer åt det
senare och mindre åt det förstnämnda har man inte
förstått förutsättningarna för en god alkoholpolitik.
Men visst, något har ändå hänt. Man tycks inse
nödvändigheten av att öka tillgängligheten för vanligt
folk. Förslaget om lördagsöppet är bra, men inte av
det skäl som läggs fram. Det är inte bra för att det
legitimerar Systembolagets monopol utan för att det
är ett steg på väg mot en alkoholpolitik som kan om-
fattas av den moderna människan.
En sådan politik kräver också att människor kan
disponera sin tid rationellt, köpa vinet när man köper
maten och när butikerna har öppet. Den kräver att
skatten sänks så att priströtta människor inte drivs till
svarthandlarnas försäljning utan kan uppleva sig ha
råd att handla lagligt, något som jag är övertygad om
att människor vill. Det kräver mer resurser till polis
och tull så att sammantaget både riskerna ökar och
vinsten minskar för den kriminella verksamheten.
En sådan politik kräver att petiga och alkoholpo-
litiskt skäligen ointressanta regleringar tas bort och
att ett större förtroende ges till den enskilde samt att
stödet för dem i riskzonen och för de etablerade
missbrukarna ökar. Dit är vägen fortfarande lång,
men steg för steg har socialdemokraterna närmat sig
oss trots att man retoriskt säger att man står fast vid
den traditionella svenska alkoholpolitiken och att vi
moderater mäler oss ut.
Ser man på de senaste årens debatter och på för-
ändringarna i alkoholpolitiken visar fakta något an-
nat. Långsamt närmar ni er oss. Den stora skillnaden
är att vi klart säger att det behövs en ny, tydlig svensk
alkoholpolitik anpassad till dagens samhälle och den
gränslösa värld vi lever i, medan ni gör förändringar
först när den gamla politikens skadeverkningar blir
helt omöjliga att försvara. Därför dröjer fortfarande
en skattesänkning trots att den höga skatten göder
svartbranschen. Därför är ni fortfarande, trots reträt-
ter, oklara om krogars framtida öppethållande trots att
det är uppenbart att man löper risk att gynna svart-
krogar med allt vad det innebär av associerad krimi-
nalitet.
För allt detta blundar regeringen. De vill inte se
det som talar för en omläggning av svensk alkohol-
politik. De reformer som föreslås, t.ex. lördagsöppna
systembolagsbutiker, är i och för sig steg i rätt rikt-
ning. Men förändringarna är inte tillräckligt ambitiösa
och långtgående. De har karaktären av motvilliga
anpassningar snarare än av långsiktiga och hållbara
lösningar på de problem som finns med den förda
alkoholpolitiken.
Herr talman! Det är numera allmänt accepterat att
ungefär hälften av all sprit som svenskarna dricker
inte finns med i den vanliga alkoholstatistiken. Det
kan vara sprit som är illegalt tillverkad, smugglad
eller lagligt införd av privatpersoner. Det införs till
Sverige 213 000 liter oregistrerad öl varje dag 365
dagar om året. Svenska bryggerier varslar eller läggs
ned på grund av en omöjlig konkurrenssituation som
en följd av en orimlig prissituation beroende på en
orimlig beskattning. Vad är det för politik?
Herr talman! Jag säger det igen: Det är svartspri-
ten som är problemet. Det verkliga hotet mot folkhäl-
san ligger i att alltfler köper smuggelsprit och hem-
bränt. Den svarta marknaden har öppet dygnet runt
alla dagar alldeles oavsett vad vi politiker beslutar om
öppettider, lämplighet och serveringstillstånd.
Herr talman! I regeringens proposition föreslås
vissa ändringar i alkohollagen som visar att framsteg
har skett vad beträffar regeringens syn på regleringar
i en modern alkoholpolitik. Jag ska här bara beröra en
del av förslagen.
Jag ser med tillfredsställelse på möjligheten för
sprit-, vin- och starkölsauktioner, liksom möjlighet
för provning av alkoholdrycker. Det finns dock ingen
alkoholpolitisk mening i att begränsa rättigheterna till
Systembolaget, utan partihandlare, auktionsfirmor
men även andra bör ges sådana möjligheter. Likaså
bör de representationsregler som gäller för näringsli-
vet i övrigt också gälla partihandlare.
I alkohollagen regleras bl.a. öppettider för restau-
ranger. Reglerade stängningstider är enligt min me-
ning direkt kontraproduktiva genom att utrymme
skapas för olika former av olaglig klubbverksamhet -
verksamheter som drivs utan möjlighet till varken
polis-, skatte- eller annan myndighetskontroll. De
försök som pågått med möjlighet för klubbar att ha
öppet till kl. 5.00 har givit goda resultat. Omfattning-
en av svartklubbsverksamhet har minskat.
Det var därför med stor förvåning jag noterade att
regeringen avsåg att skärpa lagen så att kommuner
inte längre skulle få bevilja serveringstillstånd till
efter kl. 3.00. Nu blev det inte så. Regeringen tog
intryck av den massiva kritiken bl.a. från moderat håll
mot det tilltänkta förslaget. Dess effekter hade endast
blivit att kriminell verksamhet gynnats på bekostnad
av laglig. Regeringens nu aktuella förslag innebär
alltså en liten förbättring jämfört med vad som tidiga-
re aviserats, men jag anser ändå detta otillräckligt.
Reglerna om restaurangers stängningstider bör av-
skaffas helt. Stängningstiden ska vara en angelägen-
het för respektive restaurangägare. Det finns heller
ingen anledning att i lag reglera när på dagen alko-
holservering får börja.
Som särskilt anmärkningsvärt, herr talman, finner
jag regeringens förslag om att Statens folkhälsoinsti-
tut tillsammans med andra ska påverka människors
tidsvanor m.m. Denna moraliserande inställning är i
dagens samhälle närmast löjeväckande. Vem ska
avgöra när det är läggdags för vuxna människor? Jo,
uppenbarligen ska det nya Statens folkhälsoinstitut,
som vi sagt nej till, få tjänstgöra som moralisk
"folkhälsopolis" med uppdrag att se till att människor
inte är vakna och dricker för sent eller under för
många timmar, för att på så sätt också minska beho-
vet av sena serveringstider. Man tar här ifrån både
den enskilde och branschen det naturliga ansvar de
har för sina respektive verksamheter och ersätter det
med ett överhetens förmynderi.
Dessutom anger regeringen att den i framtiden vill
kunna ge tillståndsmyndigheten möjlighet att med
rättsligt bindande verkan ange det antal serverings-
ställen som maximalt kan tillåtas med sena serve-
ringstider i en kommun. Detta är en häpnadsväckande
regleringsiver.
Herr talman! Regeringen föreslår ingen ändring
av kravet på att det ska finnas kök för allsidig mat-
lagning för att serveringstillstånd ska beviljas. Inte
ens Alkoholutredningens mycket modesta förslag till
anpassning till modern restaurangverksamhet har
accepterats. Jag anser att mattvånget ska slopas helt
och hållet.
Jag anser vidare att det ska vara möjligt att inte
bara servera vin och starköl i foajén till teater eller
konsertlokal under pauser i föreställningen, utan det
ska också gälla spritdrycker. Serveringen ska likaså
kunna få ske såväl före som efter en föreställning.
Herr talman! Vår uppfattning är att de krav alko-
hollagen ställer på restaurangägare ska vara tydliga
och relevanta. Tillstånd ska alltid ges om det inte
finns något som tydligt talar däremot. Bevisbördan
för att någon eventuellt är olämplig ska ligga på
kommunen. Däremot är det viktigt att tillståndet kan
återkallas både snabbt och effektivt i det fall att verk-
samheten inte sköts när den väl har kommit i gång.
Regeringen skärper lagen vad gäller tillsyn över
folkölsförsäljningen. Det är uppenbart att tillsynen
inte har fungerat. Jag vill erinra om att vi motsatte oss
att kommunerna till stor del tog över länsstyrelsernas
tillsynsansvar och att vi senare har pekat på de många
bristerna i den kommunala tillsynen i allmänhet. Det
har på sina håll lokalt hävdats att 60-80 % av alla
butiker säljer folköl till minderåriga. Ett bättre samar-
bete mellan kommuner och handel måste anses utgöra
en nödvändig förutsättning för att ålderskontrollen
ska fungera. Detta måste skärpas.
Regeringen föreslår att förbudet mot att anskaffa
alkoholdrycker till underårig skärps till att omfatta
även att bjuda på sådan dryck om det med hänsyn till
den bjudnes ålder och omständigheterna i övrigt är
uppenbart oförsvarligt. Formuleringen kan medföra
tolkningssvårigheter. Att den inte omfattar att ung-
domar bjuds på vin till en måltid får jag hoppas är
klart liksom att bjudningen inte får ske i berusnings-
syfte. Här inbjuds till tolkningstvister.
Jag anser att problemställningen skulle avsevärt
förenklas om en mer lättfattlig och rimlig åldersgräns
förelåg, och jag har tidigare påtalat att det är ologiskt
att myndighetsåldern är 18 år medan en ung person
inte har rätt att köpa alkohol på Systembolaget förrän
vid 20 års ålder. Det medför att unga människor har
svårt att ta lagstiftningen på allvar. Om myndig-
hetsåldern användes generellt som åldersgräns skulle
problemen med överlämnande av gåva, lån eller att
bjuda på spritdrycker, vin eller starköl avsevärt redu-
ceras. Regeringen bör återkomma med förslag utifrån
dessa synpunkter.
Herr talman! Jag ska inte här onödigt förlänga de-
batten. Våra förslag och synpunkter i övrigt framgår
av våra reservationer. Jag står givetvis bakom alla
dessa, men jag yrkar för tids vinnande bifall bara till
reservationerna 1 och 5.