Herr talman! Jag hade i går förmånen att delta i en
solidaritetsdebatt. Då handlade det om global solida-
ritet och solidariteten med kommande generationer. I
dag ska jag huvudsakligen uppehålla mig vid solida-
riteten med barn och ungdomar.
Det är mycket lätt för minderåriga att få tag i al-
koholhaltiga drycker. Exempel på det är att under-
sökningar visar att ungefär hälften av de ungdomar
under 18 år som dricker folköl handlar den själv.
Tillgången på hembränd sprit är också god i stora
delar av landet. Undersökningar i mitt eget län tyder
på att en tredjedel av elever i årskurs 9 har druckit
hembränt någon gång under de senaste månaderna.
Av de ungdomar under 18 år som ofta är berusade
uppger 70 % att de dricker starköl på krogen, och
nästan 50 % dricker sprit. Ett effektivt arbete för att
begränsa tillgängligheten till droger för ungdomar är
en av de viktigaste drogförebyggande insatserna.
När mer än en tredjedel av ungdomarna i årskurs
9 dricker hembränd sprit och när det är enkelt för
minderåriga att själva köpa ut klass II-öl är det fråga
om en helt olaglig hantering. Gränsen för folköl, 18
år, verkar mest vara en papperstiger.
I en diskussion om det förebyggande arbetet
måste vi utgå från det faktum att det är så lätt för
minderåriga att få tag i alkohol. Kunskap och infor-
mation om droger är en viktig del av det förebyggan-
de arbetet. Tyvärr har vi för dålig kunskap om i vil-
ken grad informationsspridningen påverkar attityder-
na. Vad vi däremot vet är att det finns ett klart och
enkelt samband mellan tillgänglighet och konsumtion
av alkohol, speciellt i ungdomsgrupperna.
Ett klart och tydligt budskap när det gäller ålders-
gränsen för folköl, ett budskap som också motsvaras
av en faktisk verklighet där det är svårt för barn och
ungdomar att få tag på folköl, kommer att minska
konsumtionen och riskdrickandet bland ungdomarna.
För det är ju lagstiftarens avsikt att skydda barn och
ungdomar när man sätter åldersgränsen till 18 år för
folköl.
Lagstiftningen är i dag satt ur spel. Den fungerar
inte. Det alkoholpolitiskt mest verksamma medel som
finns har urholkats när det gäller folköl. Det har med-
fört att folköl har blivit en mycket vanlig ungdoms-
dryck. Alkoholhalten i en burk klass II-öl motsvarar
faktiskt alkoholhalten i en 3 ½ centiliters snaps.
Lagsökning bör genomföras och måste genomfö-
ras där olaglig försäljning förekommer. Samverkan
mellan polis och kommun är en förutsättning.
När det gäller hembränd sprit till ungdomar måste
den frågan tas på större allvar än i dag. Det finns
landsomfattande undersökningar gjorda när det gäller
ungdomar i årskurs 9 där det framgår att konsumtio-
nen för varje år stiger med 3 %. I den senaste riksun-
dersökningen har siffran stabiliserats något, men
andelen elever i årskurs 9 som prövat att dricka hem-
bränt under den senaste tolvmånadersperioden ligger
fortfarande på runt 40 % för pojkarna och ungefär
detsamma för flickorna.
Tyvärr ligger det ofta en form av bygderomantik
och skogsstjärnehumor över den här frågan. I verk-
ligheten kan det ofta handla om något helt annat: om
akut alkoholförgiftade ungdomar i nedre tonåren.
Vi skulle behöva en mer detaljerad kartläggning
av situationen i dag. Vi behöver särskilda resurser för
spaning och andra riktade polisiära insatser mot till-
verkning och försäljning av hembränt.
Sedan 1995 har ju kommunerna beslutanderätten
över serveringstillstånd och också därmed följande
tillsynsansvar över hur tillstånden efterföljs. Det
innebär att kommunerna har fått ett alkoholpolitiskt
instrument som ger dem en god möjlighet till över-
blick över situationen. I flera kommuner sker en sam-
verkan mellan polis, socialtjänst, hälsovårdsmyndig-
heter och andra i de här frågorna. De möjligheter som
kommunerna har fått när det gäller tillsynen måste
utnyttjas fullt ut. Mot bakgrund av att en mycket stor
andel av ungdomarna under 18 år uppger att de har
blivit serverade alkohol på krogen är detta särskilt
angeläget. I den mån det inte redan i kommunerna
finns särskilt avdelade tjänstemän med möjlighet att
följa upp tips och ägna tillsynsfrågorna stor uppmärk-
samhet bör sådana avdelas.
Vi måste försöka klargöra de samband som finns
mellan ungdomsdrickande och alkoholproblem i
vuxen ålder. Det finns ett sådant samband, men det är
inte helt entydigt. De långtidsundersökningar som
finns visar på ett svagt samband mellan tonårskon-
sumtion och vuxenkonsumtion. En svensk undersök-
ning av en urvalsgrupp på 1 200 ungdomar, som man
följt från 14-16-årsåldern till 26 års ålder, visar inga
säkra samband mellan hög alkoholkonsumtion vid de
båda tillfällena. Däremot visar en mycket omfattande
värnpliktsstudie på ett mycket starkt samband mellan
alkoholkonsumtion vid mönstringstillfället och senare
alkoholism. Detta gäller särskilt om man dessutom
vid mönstringen uppvisade bristande emotionell kon-
troll eller andra psykiska störningar.
Forskningsresultaten på det här området kan vara
svårtolkade när det gäller sambandet mellan ung-
domsdrickande och utvecklande av alkoholism i vux-
en ålder. Dock kan konstateras ett högt samband
mellan tidig debut och senare utvecklat missbruk. I
amerikanska studier fann man att debut efter 15 års
ålder mycket sällan kunde kopplas till hög alkohol-
konsumtion eller kontinuitet av hög konsumtion uppe
i vuxen ålder.
När det gäller det drogförebyggande arbetet med
ungdomar måste det vara viktigt att utgå från de ne-
gativa konsekvenserna på kort sikt. Det är nämligen
mycket svårt att förändra beteenden som får negativa
konsekvenser på lång sikt. I ungdomsåren ser man ju
sig själv som i princip odödlig och har svårt att identi-
fiera sig med utslagna alkoholister.
Det är viktigt att vi satsar på ett förebyggande ar-
bete. Vi borde ha kunskapscentrum i drogfrågor.
Ungdomars delaktighet är dålig i dag; ungdomar har
mycket att ge i det förebyggande arbetet. Utbildning-
en av lärare som ska bedriva ANT-undervisning kan
bli mycket bättre. Utbildningen av ungdomsarbetare i
drogfrågor kan bli bättre, liksom utformandet av
särskilda projekt när det gäller anmälningsskyldighe-
ten enligt socialtjänstlagen. Vi måste ha en samsyn i
kommuner och i närsamhället samt lyfta fram bety-
delsen av samordnade och strategiska insatser när det
gäller genomförande av de drogpolitiska program-
men. Vi måste också observera sambandet mellan
arbetslöshet, ungdom och missbruk.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.