Herr talman! Innan Sverige blev medlem i EU hade vi långt gångna planer på en avreglering av jordbruket. De här planerna fick vi avbryta när vi blev medlemmar, och sedan dess har vi haft en i detalj reglerad jordbrukspolitik där böndernas verksamhet har styrts genom olika bidrag.
Det finns inget politiskt parti som anser att EU:s jordbrukspolitik är i linje med det som vi skulle vilja ha. Och nu kommer alltså från EU förslaget om en förändring av jordbrukspolitiken. Det ligger fortfarande en bra bit ifrån det som vi från svensk sida skulle vilja se.
Man skulle möjligen kunna se förslaget som ett första steg till en avreglering, men det är oklart om det har varit syftet. Om frikopplingen underlättar en framtida mer långtgående avreglering är i dag svårt att se. Bengt-Anders Johansson påpekade den svårigheten och var också undrande inför om det här är ett genomtänkt första steg mot en avreglering.
Den förändring som nu föreslås är emellertid viktig och välkommen av andra skäl. Genom den frikoppling av jordbruksstödet från riktade bidrag för vissa produkter till arealstöd som nu föreslås ökar bondens frihet att anpassa produktionen efter samhällets behov och gårdens möjligheter.
Naturligtvis kommer Sveriges bönder även i fortsättningen att producera vegetabilier, kött och mjölk för den inhemska livsmedelskonsumtionen. Det finns för närvarande en väl tilltagen kapacitet för att klara uppgiften, och det är naturligtvis viktigt att de nya reglerna för jordbruksstöd inte försvagar de ekonomiska förutsättningarna för den här verksamheten. Fördelningen mellan gårdsstöd och arealbidrag, enligt det nu liggande förslaget, bör tillsammans med den nationella reserven kunna uppfylla det kravet.
I takt med samhällets utveckling uppstår nya behov som öppnar för nya verksamheter inom lantbruket, och jag skulle vilja ta upp den sidan av det framtida svenska lantbruket. Så har till exempel människors ökade fritid i kombination med en fortsatt inflyttning till städerna ökat behovet av tillgång till natur och landsbygd för rekreation och friluftsliv. Biologisk mångfald och en levande landsbygd har ett värde i sig, men har också stor betydelse för den framtida utvecklingen av turistnäringen. Så kallad ekoturism såväl som turistattraktioner med anknytning till gårdens och bygdens olika kulturella värden kommer med säkerhet att vara en framtidsbransch.
Det är på bondgården som kompetens och resurser finns att utföra de många nya uppgifter som det moderna samhället har ett växande behov av. Det behövs såväl små som medelstora gårdar fördelade över hela landet som kan ta hand om det utvecklingsarbete och den skötsel som gårdens och lantbrukets tillgångar kräver. Det kan gälla allt från bevarande av biologisk mångfald och värdefulla kulturmiljöer till egen förädling och försäljning av gårdens produkter. Man har redan nu börjat tala om bondens nya uppgift. Kanske skulle man snarare kalla det för bondens nya marknad för att poängtera att det gamla bidragstänkandet måste bort om lantbruket ska vitaliseras. Bonden ska ha betalt för det som han eller hon producerar, och kunderna är inte bara privatpersoner eller företag, utan det är också samhället som ska betala för olika tjänster, till exempel när det gäller bevarande av natur- och kulturlandskap.
I samband med den nu aktuella omställningen av jordbruksstödet har det avsatts närmare 400 miljoner kronor för bevarande av naturbeten för att stimulera utvecklingen av lokal livsmedelsförädling för att kompensera lantbruk i mindre gynnade områden i de norra och mellersta delarna av landet och för stöd till vallodling och utveckling av speciellt goda djurmiljöer - åtgärder som ger det föreslagna jordbruksstödet en nationell grön profil.
Riktlinjerna för den framtida omställningen av lantbruket har skisserats i en departementsskrivelse som Janken Myrdal på uppdrag av jordbruksministern skrev 2001 om jordbrukets framtid i ett historiskt perspektiv. Den hade titeln
Den nya produktionen - det nya uppdraget
och ger en utmärkt analys av de nya uppgifter som sannolikt väntar lantbruket. I skrivelsen påpekar Myrdal att vi behöver en fördjupad, mer omfattande utredning för att i mer preciserad och konkret form ta fram förslag till hur en landsbygdspolitik som inkluderar de areella näringarna ska utformas. Regeringen kommer, som jordbruksministern just har talat om, att tillsätta den utredningen. Det är en parlamentarisk utredning, och vi väntar naturligtvis med intresse på vad utredningen kan komma fram till.
Den frikoppling av EU:s jordbruksstöd som föreslås i propositionen kan i det här perspektivet ses som en bra öppning av möjligheterna för Sveriges lantbruk att utvidga sitt verksamhetsfält. Med den nationella inriktning som stödet nu får skapas utrymme för initiativ från lantbrukens sida att pröva nya ramar för verksamheten. Propositionen har arbetats fram i samverkan mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den har stöd av en bred majoritet i utskottet, och jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.