Herr talman! Låt mig inledningsvis konstatera att jordbruket är viktigt för Sverige. Sammantaget står den gröna näringen för så mycket som 10 % av BNP och 10 % av sysselsättningen. Ca 70 % av råvarorna till den svenska livsmedelsindustrin är inhemska. Livsmedelsindustrin med sin omslutning på 129 miljarder kronor är den fjärde största industrisektorn om man ser till omsättning, och den är större än klassiska svenska näringar som pappers- och metallindustrin.
Jag vill också lyfta fram att det svenska jordbruket producerar mat av högsta kvalitet med stor hänsyn till miljön och med en världsledande omsorg om djuren.
Den förändring som vi nu ska genomföra skulle jag vilja kalla lika nödvändig som radikal. Vi tar de första viktiga stegen bort från en föråldrad jordbrukspolitik som inte är långsiktigt hållbar. Den nya politiken innebär att Europas jordbrukare ska producera det som konsumenterna efterfrågar, inte det som ger de största bidragen.
En annan principiellt viktig förändring är ju att medlemsländerna ges ett större inflytande över hur jordbrukspolitiken ska utformas i det egna landet. Det gör att vi måste göra ett antal nationella val. Vi har arbetat hårt med att hitta den rätta modellen för Sverige. Vi har valt blandmodellen.
Jag vill i det här sammanhanget passa på att tacka de ledamöter från riksdagens samtliga partier som har deltagit i den här parlamentariska kontaktgruppen. Jag tycker att vi har haft ett positivt och resultatinriktat arbetsklimat. Jag vågar påstå att vårt arbete har varit framgångsrikt.
Den skrivelse som vi diskuterar här i dag och som bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har mottagits väl och har beskrivits som en balanserad lösning av företrädare både för jordbruket och för miljöintressen.
Strukturrationaliseringen i svenskt jordbruk har pågått i en relativt jämn takt under hela efterkrigstiden. Färre och större jordbruk, investeringar för mer rationell produktion, satsning på mer högavkastande djur och växtmaterial och skickliga företagare har gett en ökande produktivitet.
Vi vet alla att priserna på insatsvaror har ökat mer än avräkningspriserna, och generellt är lönsamheten i svenskt jordbruk ansträngd. Det finns uppenbara behov av att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.
Regeringens linje är offensiv när det gäller att nationellt genomföra den beslutade EU-reformen. Vi föreslår att den nya modellen införs redan den 1 januari 2005.
Ersättningarna till bönderna riktas så att problematiska omfördelningar och svårigheter för framför allt produktionen av kött och mjölk undviks. Sambanden är enkla. Primärproduktionen ger inhemsk livsmedelsförädling som ger arbetstillfällen och konsumenterna mat av hög kvalitet. De svenska mervärdena - säker mat, god djuromsorg och miljöhänsyn - kan, om de förmedlas till konsumenterna, ge det svenska jordbruket konkurrensfördelar och även en potential för export av livsmedel.
Regeringen vill använda 30 miljoner kronor för att förmedla de mervärdena. Vi vill värna konkurrenskraften genom att sänka dieselskatten för jordbrukets arbetsmaskiner från och med den 1 januari 2005.
Jordbruket och framför allt de betande djuren ger oss förutom livsmedel ett öppet landskap och en biologisk mångfald. Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik innebär att det kommer att läggas mer resurser på ersättningar som går till en hållbar utveckling av landsbygden.
Det handlar om insatser för att hålla landskapet öppet, förbättra miljön och utveckla landsbygden. Moduleringsmedlen tillsammans med det nationella tillskott som vi föreslår innebär att 400 miljoner kronor kommer att tillföras miljö- och landsbygdsutveckling.
Regeringen har höga ambitioner när det gäller att skapa tillväxt och sysselsättning i alla delar av vårt land. Här finns kopplingarna till lantbruket. Två tredjedelar av befolkningen på landsbygden är sysselsatt i småföretag. Vart femte arbete i glesbygd har sin bas i jord- och skogsbruket. En levande landsbygd och goda förutsättningar för lantbruket går alltså hand i hand.
Redan i dag har många jordbruk spännande verksamheter som kompletterar den traditionella produktionen. Ett bra exempel är den utvecklingskraft som för närvarande finns i företag som har verksamhet kopplad till hållande av hästar.
Landsbygden behöver jordbruket och övriga areella näringar men också en bredare bas för att kunna utvecklas. Regeringen vill ta ett samlat grepp för att skapa ökade möjligheter att med jordbruket som bas skapa förutsättningar för en mångsidig utveckling på landsbygden, och regeringen har i dag beslutat att tillsätta en parlamentarisk utredning som ska utarbeta en långsiktig strategi för den nationella politiken för landsbygdsutvecklingen. Utredningen ska identifiera såväl hinder som möjligheter för företagande i landsbygd och lämna förslag som bidrar till framtidstro när det gäller att bo och verka på landsbygden. För att skapa ett attraktivt boende ska kulturmiljöns betydelse särskilt uppmärksammas.
Myndigheternas roll och former för samarbete i frågor som rör landsbygdens utveckling ska beaktas. Och jag väntar mig idéer som minskar byråkratin och kortar vägarna från idé till handling. Jag ser också fram mot förslag som stärker kvinnors och mäns lika förutsättningar, ungdomars möjligheter att bo och verka på landsbygden och förslag som gör att människor med utländsk bakgrund ses som en resurs för att utveckla landsbygden. Behovet av mångsidighet och utveckling av produktion inom såväl livsmedelssektorn som andra områden ska övervägas. Förslagen från utredningen kommer att hamna inom ett brett fält. Det kan handla om exempelvis att underlätta för turism, småskalig livsmedelsproduktion och utveckling av service på landsbygden.
Regeringen pekar särskilt på behovet av ett ekologiskt hållbart och etiskt försvarbart jordbruk. Konsumenternas efterfrågan på säkra produkter av hög kvalitet, krav på god djuromsorg, skyddet av miljön och hänsyn till den globala utvecklingen ska vägas in i utredningens förslag.
Herr talman! Fortfarande står den gemensamma jordbrukspolitiken för halva EU:s budget. Vi hörde siffran här tidigare. Regeringen kommer att fortsätta att med kraft driva att EU ska minska och avveckla sina handelsstörande jordbruksstöd och tullmurar. Det gynnar alla, inte minst utvecklingsländerna. Vi socialdemokrater verkar för en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU som är långsiktigt hållbar också ur ett globalt perspektiv. Vi vill fortsätta att utveckla jordbrukspolitiken i riktning mot ökad rättvisa.
I de flesta u-länder är jordbruket den viktigaste försörjningskällan och en viktig drivkraft för utveckling av handel, transporter och småindustri. Det är därför inte acceptabelt att varor dumpas på världsmarknaden och därigenom slår undan benen för framför allt småjordbrukare i u-länder, att EU:s gränsskydd försämrar exportmöjligheter för odlare i u-länder och att den så kallade tulleskaleringen hindrar utvecklingen av förädlingsindustrin i u-länderna.
Jag menar att det jordbrukspolitiska beslut som togs i EU i juni förra året ger ett bra läge för att gå på offensiven i jordbruksfrågor inom ramen för WTO-förhandlingarna. Det gynnar alla, särskilt utvecklingsländerna. Sverige stöder därför kommissionens initiativ som innebär att EU är berett att fasa ut samtliga exportstöd under förutsättning att exportkrediter, livsmedelsbistånd och statshandelsföretag omfattas och ett balanserat slutresultat kan nås.
Herr talman! När man talar om en hållbar jordbrukspolitik kan man inte bara tala om produktionsjordbruk eller miljövärden. Både ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter måste finnas med ur både det nationella och globala perspektivet. Regeringen har varit mån om att ta fram ett balanserat förslag om hur EU:s jordbruksreform ska genomföras i Sverige.