Herr talman! Först vill jag returnera tacket för arbetet i kontaktgruppen. Också jag tycker att det var väldigt konstruktivt. Det var imponerande att se det arbete som ministern, statssekreteraren och medhjälpare utfört under den här perioden.
Men sedan blir jag "lite ledsen i ögat". Jag måste säga att jag är innerligt trött på talet om bönder som något slags dreglande Pavlovska hundar betingade att stoppa plogen i jorden bara där bidragen är som störst - som ju framgick av ministerns anförande. Har inte ministern träffat tillräckligt många halvt ihjälslitna lantbrukare som trots minimala stöd och bidrag kämpar på fädernegården för att hålla marken öppen, odla och fortsätta arbetet? Nej, här målas en bild upp av bönder som bara satsar på det som ger största bidragen!
Jag skulle vilja ha svar på några av de frågor som jag ställde i mitt anförande. På frågan om hur mycket dieselskatten kommer att sänkas lär jag väl inte få något svar, men kanske kunde jag få en liten inriktningsbeskrivning.
Sedan vill jag ställa samma fråga som den som Bengt-Anders inte fick svar på, nämligen hur man tänker utforma den nationella reserven. Hur mycket ska man alltså behöva förlora i det här systemet?
Vidare gäller det frågan om hur jordbruksministern ser på användningen av det nationella kuvertet. Kan jordbruksministern garantera att det nationella kuvertet inte kommer att användas till fortsatta överföringar från produktionsjordbruket till miljöprogrammet?