Herr talman! Hur mycket kommer dieselskatten för jordbrukets arbetsmaskiner att sänkas, och kommer skogsbrukets arbetsmaskiner också att få en sänkning? Hur avser regeringen att utforma den nationella reserven, skyddsnätet för dem som råkar mest illa ut vid genomförandet av reformen?
Vad har regeringen egentligen för avsikter med det nationella kuvertet? Kan jordbruksministern i dag lova att det så kallade kuvertet inte kommer att användas för ytterligare överföringar från produktionsjordbruket till finansiering av exempelvis satsningar inom landsbygdsutvecklingsprogrammet?
Kommer regeringen att ytterligare försämra de svenska jordbruksföretagens konkurrensvillkor genom strängare tvärvillkor än andra länder för att få eller gå miste om stödrättigheterna?
Kommer regeringen att fortsätta att använda utbetalningstidpunkten för jordbruks- och landsbygdsstöden som regulator för att klara utgiftstaken med den osäkerhet för enskilda företagare som detta för med sig?
Hur ser regeringen på tendenserna till åternationalisering av jordbrukspolitiken?
Herr talman! Även om de stora pusselbitarna i tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken snart finns på plats vill jag med de frågorna peka på de osäkerheter som fortfarande råder hos en näring som är satt under ett mycket stort tryck vad gäller lönsamhet och andra möjligheter att bedriva sin verksamhet och bedriva den vidare. Jag hoppas att jordbruksministern eller Rolf Lindén kan prioritera att svara på de frågorna i sina anföranden framför att återupprepa det som redan är känt och som vi arbetat med under något års tid.
För oss kristdemokrater är svenskt jordbruk en mycket viktig basnäring, som framför allt producerar livsmedel av hög kvalitet med kanske världens bästa djuromsorg och högsta miljökrav. Under lång tid har den socialdemokratiska regeringen bestraffat svenska jordbruksföretagare för detta genom högre produktionsskatter än i de viktigaste konkurrentländerna och ett företagsklimat som i övrigt befinner sig i strykklass när det gäller skatter, byråkrati och krångel. När nu de nya förutsättningarna för jordbruksstöden börjar komma på plats, där frikopplingen är den avgörande faktorn, kommer konkurrenssnedvridande särregler och pålagor att få en avgörande betydelse för de svenska jordbruksföretagens möjligheter att hävda sig.
Det är alltså helt nödvändigt att den av regeringen utlovade dieselskattesänkningen kommer snabbt och att den ger en nivå på högst den genomsnittliga EU-nivån. Handelsgödselmedelsskatten måste återföras fullt ut eller avskaffas och inte, som föreslås, omfördelas till olika insatser inom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Förenklingar av regelverket och sänkningar av vissa tillväxtfientliga skatter måste också finnas med när det gäller att förbättra företagsklimatet.
Egendomsskattekommitténs förslag när det gäller arvs- och gåvoskatten är lovande. Men vis av erfarenheten kan jag inte förmå mig att tro på förbättringar förrän de finns på plats. Denna brist på förtroende för regeringen gäller också i hög grad dieselskatten, där löften har svikits gång på gång, på gång.
Herr talman! De olika modeller som var möjliga att välja inom ramen för den beslutade reformen har alla sina för- och nackdelar. Regeringen och stödpartierna valde snabbt bort den så kallade gårdsmodellen och lade inte ned så mycket arbete på att analysera hur denna modell kunde utvecklas vidare för att komma till rätta med de uppenbara brister som initialt kunde konstateras.
Kristdemokraterna kan acceptera den blandmodell som regeringen föreslår som en kompromiss mellan en renodlad gårdsmodell respektive regionmodell. Den valda modellen innebär fortfarande en viss omfördelning från produktionsjordbruket till mer extensiv naturvård. Detta leder till att jordbruksföretag som utvecklat, utvecklats och investerat enligt de förutsättningar som gällt hittills kan få uppenbara lönsamhetsproblem. Här måste den nationella reserven under en övergångstid kompensera dem som råkar mest illa ut. Det ser jag som ett anständighetskrav. Jag hoppas att socialdemokratiska representanter i debatten kan ge ett entydigt besked om ambitionerna på den punkten.
Regeringens förslag innebär att fördelning av stödrättigheter kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det år systemet träder i kraft. Det innebär att ytterligare tid ges för markägare att säga upp arrendatorer för att själva kunna tillgodoräkna sig stödrätterna. Det kan leda till att mark som aktivt brukas tas ur produktion. Regeringen bör överväga möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för fördelningen för att möta detta problem.
Herr talman! Senast den 1 augusti i år ska regeringen redovisa till kommissionen hur reformen kommer att tillämpas i vårt land. Jag tar mig därför friheten att skicka med ett antal synpunkter på sådant som regeringen bör fundera en gång till på innan slutversionen skickas in.
Hur kan det vara möjligt att redan i föreliggande skrivelse slå fast att handjursbidragen ska frikopplas helt år 2009? Det gäller att har fjärrsyn. Är det inte marknadssituationen för kött och slaktverksamheten som ska bestämma detta?
Regeringen bör vidare skaffa sig utrymme att vidta särskilda åtgärder för stöd till vallfröodlingen, framför allt timotejfrö, om Finland skulle få för sig att rikta särskilt stöd till denna produktion.
Odlare av stärkelsepotatis får med nuvarande förslag konkurrensnackdelar i förhållande till andra länder. Förslagsvis 15 % av det frikopplade stödet till denna näringsgren bör därför utgå som gårdsstöd.
Det är vidare viktigt att det finns gemensamma regler för vilka krav som ska ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav som anges i direktiv och förordningar bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalningar av frikopplade ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.
Herr talman! Min utmätta tid börjar närma sig sitt slut. Med förhoppning om att få svar på de inledande frågorna vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 16.