Herr talman! När det gäller bidragsbehovet måste vi konstatera att svenskt jordbruk i dag i stor utsträckning är bidragsberoende. Samtidigt tycker jag att det framgår när jag träffar bönder - och jag träffar väldigt många bönder -att det finns en framtidstro, ett engagemang och en kreativitet. Många säger: Javisst är detta med dieselskatten och en sänkning av dieselskatten viktigt. Men detta har också väldigt mycket blivit en symbolfråga. Jag tror således att det bland många jordbrukare inte riktigt är samma dystra bild som vi här får höra Sven Gunnar Persson tala om.
Vi har varit väldigt angelägna om att utforma den nationella reserven på ett sådant sätt att vi får ett effektivt och rationellt användande av pengarna. Om vi får en alltför stor nationell reserv undandrar det ju pengar från annan verksamhet. Någonstans blir det mindre pengar till de aktiva bönderna.
Här har Statens jordbruksverk gjort bedömningen att vi har behov av en nationell reserv som kan vara mindre än 1 %. Siffran 20 % verkar mycket överdriven. Vi vill använda den nationella reserven för dem som har utökat och för dem som är nyinvesterare, nykomlingarna, och vi prövar givetvis om vi kan hjälpa dem som på något sätt har drabbats. Men hela blandmodellen går också ut på att minimera antalet jordbrukare som kommer negativt ut ur den här reformen.
När det sedan gäller det nationella kuvertet har vi sagt att det ska vara till för marknadsfrämjande åtgärder. Det gäller då generellt. Sedan prövar vi var pengarna gör bästa nyttan.