Herr talman! Den här debatten handlar om halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. I juni 2003 kom EU:s jordbruksministrar överens om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Utgångspunkten för förslaget till reformen var en strategi om hållbar utveckling som Europeiska rådet enades om i Göteborg våren 2001. Övergripande mål med reformen var att stärka konkurrenskraften i europeiskt jordbruk.
Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de nuvarande växtstöden till jordbrukaren omvandlas till ett inkomststöd, alltså det nya, frikopplade gårdsstödet. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Villkoret för att stödet ska betalas ut är att de så kallade tvärvillkoren uppfylls.
Den andra förändringen är att medlemsstaterna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken ska utformas i det egna landet.
Den politiska överenskommelsen innebär dessutom att direktstöden genom den så kallade moduleringen kommer att dras ned successivt med 3 %, för att år 2007 dras ned med ca 5 %. De medel som därigenom frigörs kan användas till att förstärka medlemsländernas miljö- och landsbygdsprogram. Genom reformen tas ett steg mot att begränsa en kostsam överproduktion. Frikopplingen av produktionsstödet innebär större frihet för lantbrukarna att producera det konsumenterna efterfrågar och innebär därmed ett mer konsumentanpassat utbud samt mindre handelsstörningar, vilket gynnar handeln med livsmedel.
Mat behöver vi alla. Frågan är hur och var den produceras.