Herr talman, ledamöter! Vi har här att diskutera SoU27,
En mer samlad myndighetsstruktur inom folkhälsoområdet
. Jag börjar med att yrka bifall till socialutskottets förslag.
Jag konstaterar att det är oerhört positivt att vi har en stor enighet kring frågan om att bilda en ny myndighet. Det är en myndighet med några av de viktigaste frågor som vi har: smittskyddsfrågor och folkhälsofrågor.
Det finns tre viktiga argument för att förändringen ska göras. Det är framför allt för att ge bättre förutsättningar för ett effektivt, kunskapsbaserat arbete, öka förutsättningarna för att angripa folkhälsofrågan samlat och integrerat och bättre kunna jobba med de här frågorna inom EU och på det internationella planet. Den enighet som vi har kommer med all säkerhet att gynna våra målsättningar inom det här området.
Av propositionen framgår det tydligt att organisationsförändringen ska genomföras utan förändring av det ansvar som myndigheten har i dag, det vill säga Folkhälsomyndigheten tar över den roll som Folkhälsoinstitutet har haft sedan ombildningen 2001 och ansvarar för den sektorsövergripande uppföljningen av utvecklingen av folkhälsans bestämningsfaktorer, utvärderar insatser inom folkhälsopolitikens målområden, är ett nationellt kunskapscentrum för metoder och strategier inom folkhälsoområdet och ansvarar för tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdet samt området hälsofarliga varor.
Både den socialdemokratiska regeringen och alliansregeringen har som en uppgift för staten lyft fram uppföljning, utvärdering och kunskapsstöd inom folkhälsoområdet. Här finns alltså en stor samstämmighet.
En fråga som har kommit upp är vem som ska ge uppdraget. Är det regeringen eller riksdagen? Inrättande av myndigheter och beslut om myndigheternas uppgifter tillhör normalt regeringens kompetensområde. Det framgår bland annat av Regeringskansliets arbete med organisations- och strukturförändringar inom staten som fastställdes 2003. Det är också regeringen som beslutar om en myndighetsuppgift, alltså en instruktion. Enligt regeringsformen styr regeringen riket.
Att binda myndigheterna till riksdagen minskar förutsättningarna för att ha en flexibel förvaltning. Det är i allmänhet onödigt att tynga riksdagen med regeringens organisering av statsförvaltningen.
I reservationen anför oppositionen att riksdagen bör besluta om ansvaret eftersom det strategiska folkhälsoarbetet tydligt innebär politiska prioriteringar. Naturligtvis är det riksdagen som ytterst bör ta ansvar för de politiska prioriteringarna. Det nationella övergripande folkhälsomålet är fastställt av riksdagen.
Det råder därför ingen oenighet om att staten har en viktig roll när det gäller uppföljning, utvärdering och kunskapsstöd inom folkhälsoområdet. Men det bör vara regeringens och inte riksdagens ansvar att på bästa sätt organisera inom statsförvaltningen.
Vi hoppas att den nya myndigheten ska komma fram till många bra resultat. Vi är många som väntar på rapporten om rökfria utemiljöer och så vidare. Vi ser med stor glädje fram emot att Sverige en dag kanske kan stoltsera med att vara rökfritt, till exempel 2025.
Jag yrkar bifall till förslaget i socialutskottets betänkande.
(Applåder)