Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Det som ligger på bordet nu gäller en sammanslagning av Folkhälsoinstitutet, Smittskyddsinstitutet samt vissa delar av Socialstyrelsens arbete. Det här är det tredje steget när det gäller hur staten inom sina myndigheter, med fokus på hälsofrämjande och förebyggande insatser, kan bidra till bättre hälsa samt minskad ohälsa och framtida vårdbehov.
Den här typen av frågor tilldrar sig kanske inte så stort engagemang och intresse hos allmänheten. En mer samlad myndighetsstruktur låter inte jättespännande. Det måste jag tillstå, men det är trots allt viktigt av flera skäl att vi har bra och fungerande ramar för hur våra myndigheter fungerar. En effektiv och god organisation som ytterst tjänar våra medborgare är knappast oviktigt.
Herr talman! Det höjs ibland röster för att vi till och med skulle lägga ned den här typen av myndigheter för att spara pengar, men så enkelt är det inte. Ett syfte är ju att vi genom dessa myndigheters arbete ska kunna minska kostnader på längre sikt. Det finns mycket pengar att tjäna genom en god folkhälsa och genom att undvika sjukdomar. Och det gäller naturligtvis inte minst de vinster som finns i form av minskat mänskligt lidande. Många sjukdomar är livsstilsrelaterade och skulle kunna reduceras genom att individer gör förnuftigare val när det gäller kost, motion, alkohol och tobak.
Enligt den folkhälsopolitiska rapporten från 2010 kostar denna typ av livsstilsrelaterad ohälsa 120 miljarder per år eller ungefär hälften av den samlade kostnaden för vården. Det är en närmast ofattbar summa. Jag vet inte hur många nollor det är - 120 miljarder. Därför ser jag det som en mycket viktig uppgift att förebygga ohälsa genom god kunskap, och vi måste kommunicera detta på ett lämpligt sätt till medborgarna.
Men det är inte alltid det blir helt lyckat. Det finns väl knappast någon kampanj som blivit mer häcklad och förlöjligad än den från Socialstyrelsen för ett antal år sedan om att vi skulle äta sex-åtta brödskivor om dagen. Den minns vi nog alla. Den kampanjen har fått symbolisera att allmänheten tycker att myndigheter inte i för hög grad ska lägga sig i den enskilda människans val. Dessutom tror jag att rådet var mycket tveksamt, åtminstone utifrån dagens kunskapsläge. När informationen får karaktären av pekpinne riskerar den att motverka sitt syfte. Såväl kunskap som god pedagogik är viktigt när ett budskap ska kommuniceras.
Vård-, omsorgs- och välfärdssektorn har stor betydelse för folkhälsan, och det finns goda skäl att samla det arbetet i en myndighet. Jag hoppas att den här organisationsförändringen ska resultera i samordningsvinster och förbättrat kompetensutnyttjande och därigenom i ökad kvalitet och effektivitet. Den nya folkhälsomyndigheten, vilket också blir namnet, tar över de ansvarsområden som de nuvarande myndigheterna har i dag.
Grundläggande för det folkhälsopolitiska arbetet är god kännedom om hälsotillståndet och hälsoutvecklingen i befolkningen och om de faktorer i människors livsvillkor och levnadsvanor som har störst betydelse för att människor ska må bra. En viktig uppgift är att ge de enskilda de verktyg som behövs för att de ska kunna ta hand om sin egen hälsa. Den enskildes ansvar är till syvende och sist det som är avgörande. Oavsett vilka riktlinjer som utfärdas och vilka beslut vi politiker fattar här är det upp till den enskilde att fatta sitt eget beslut.
Herr talman! Formellt beslutar inte riksdagen om att bilda denna myndighet utan endast om namnändringar i de lagar som berörs. Men man kan säga att riksdagen formellt godkänner de här förändringarna genom att besluta om namnändringarna.
Regeringens bedömning är att det är tillräckligt att myndighetens ansvar fastställs i instruktionen. Det är det gängse sättet som myndigheter arbetar på. Myndigheter lyder vanligtvis under regeringen, och det är regeringens kompetensområde att besluta om myndigheters uppgifter.