Herr talman! Jag tar vid där föregående replikskifte slutade. Det är klart att man kan vara mycket nöjd med folkhälsan i Sverige. Men man kan också se att skillnaden i livslängd har fördubblats sedan 1986. På 14 år har skillnaden i livslängd mellan en lågutbildad och en högutbildad kvinna som är 30 år ökat från två år till fyra och ett halvt år. Det är en fördubbling. Det är en ganska stor skillnad. Även om man talar om Gini-koefficienten och om att alla har fått det bättre kan man inte blunda för det faktum att denna skillnad har ökat så mycket.
I propositionen framgår det tydligt att regeringen vill ta ansvaret för dessa frågor. Sedan kan man tycka att det ur konstitutionell synpunkt är rimligt att regeringen tar ansvar för sina myndigheter. Men det uppdrag som man ger till myndigheter när det gäller folkhälsopolitiken borde ligga på riksdagen.
I det betänkande vi har att ta ställning till i dag står det också att utskottsmajoriteten delar regeringens bedömning att det framöver är tillräckligt att myndighetens ansvar fastställs i myndighetens instruktion. Jag delar inte den uppfattningen. Jag vill höra om Henrik Ripa anser att till exempel kemikaliepolitiken ska ges en större plats i Folkhälsomyndighetens uppdrag.