Fru talman! Ronny Olander säger att vi råskäller
på detta elvapunktsprogram. På något sätt undrar jag
hur vi ska få uppmärksamhet för de 120 000 personer
som i dag väntar i rehabiliteringskön. Det känns som
om vi sitter i ett väntrum, och det är ingen som vill
lyssna. Då kanske man får göra som man har gjort
uppe i ett socialdemokratiskt styrt landsting i Norr-
botten där man har gett patienterna rondskålar med
skedar så att de kan påkalla uppmärksamhet om de
vill att vårdpersonalen ska komma. Vi vill bara på-
kalla uppmärksamheten. Och hur det ska gå till vet
inte jag.
Vi har väckt förslag om att man ska försöka införa
en ny typ av rehabiliteringsorganisation och satsa
pengar på det, eftersom vi vet att det ger pengar till-
baka. Det är det förslag som vi har.
Vi tror att försäkringskassorna är de som på bästa
sätt kan samordna olika krafter för att se till att reha-
biliteringsarbetet ska fungera.
När det gäller en 60 dagars sjuklöneperiod säger
Ronny Olander här att det inte finns några sådana
förslag. Men i vårpropositionen nämns det faktiskt i
lite förtäckta ordalag. Man skriver det inte rakt ut,
men det talas om ekonomiska incitament, och sedan
resonerar man lite grann kring det. Men man skriver
inte rakt ut att det handlar om en 60 dagars sjuklöne-
period. Men jag hoppas verkligen att den tveksamhet
som Ronny Olander i dag visar i fråga om detta för-
slag också kommer att hålla i sig och att vi slipper att
se ett sådant förslag för de arbetshandikappade och
för dem som annars riskerar att slås ut ännu mer från
arbetsmarknaden.