Fru talman! Jag talar inte om att minska proble-
men på försäkringskassorna. Även de behöver hjälp
och stöd i sin situation. De har också ohälsotal som
definitivt inte är tillfredsställande. Jag talar om precis
det som Désirée Pethrus Engström själv talar om,
nämligen om att se helheten, att se hela människan.
Som sades tidigare så är det faktiskt en mindre del av
hela livet, om man får leva tillräckligt länge, som
man vistas i arbetslivet. Och det handlar egentligen
om att från första stund, vid födelseögonblicket och
kanske t.o.m. tidigare, se förutsättningar för ett gott
liv genom livet, där arbetslivet är en viktig del.
Men tänk om vi kan ha denna positiva debatt i
stället för, som jag upplever det, att alltid tala för en
tom påse, som Désirée Pethrus Engström faktiskt
gjorde tidigare. Hasse Alfredson raljerar också om
detta. Jag tycker inte att det är det anslaget som vi ska
ha i så viktiga frågor utan att vi tvärtom ska kunna ha
den infallsvinkel som vi nu har och ställa frågan: Hur
gör vi? Jag tycker för min del att man ska ha ett öppet
sinnelag och kunna närma sig frågan på ett klokt,
ansvarsfullt och seriöst sätt. Det är alltid ett bra ut-
gångsläge. Det gör vi också av och till i socialförsäk-
ringsutskottet när det gäller rehabiliteringsfrågor. Vi
landar kanske på lite olika sätt att göra detta. Det är
en sak. Men jag ser fram emot debatter som förs på
ett seriöst sätt, vilket jag har försökt beskriva tidigare.
Beträffande det som jag sade tidigare om kostna-
der osv. hänvisar jag till Jan Rydhs utredning.