Fru talman! Det var synd att jag inte kunde vara
med i diskussionen om koncentrationen. Den har jag
ju varit involverad i på andra ställen, men jag kan ju
inte nu börja argumentera om det.
Däremot ska jag i allra högsta grad argumentera i
frågor som rör efterkontroller av förtidspensioner.
Vi har som bekant ca 460 000 förtidspensionärer i
Sverige. Det är naturligtvis en hög siffra. Den ökar
också i och med att först sjukskrivningarna ökar och
sedan långtidssjukskrivningarna. Sedan ökar också
förtidspensioneringarna. Detta är liksom ett slags
process. Mycket beror på att man inte i tid tar tag i de
människor som blir sjukskrivna.
Då frågar man sig om det inte i något eller kanske
många fall finns restarbetsförmåga kvar även hos
förtidspensionerade, att många av dem egentligen
skulle kunna gå tillbaka till arbetslivet efter att ha
rehabiliterats och kanske blivit friskare eller att de
rent allmänt är så pass pigga att de skulle kunna åter-
gå till arbetslivet. Ja, det är klart att det finns, för var
och en här och, antar jag, också i andra sammanhang
vet ju att väldigt många har hobbysysselsättningar.
De kanske t.o.m. arbetar icke-officiellt, men dock,
och håller i gång på många olika sätt. Så det är inte så
säkert att alla förtidspensionärer är helt utan arbets-
förmåga.
Regeringen har ju tidigare upptäckt att det kanske
skulle kunna gå att göra något åt detta, och man in-
förde då en form av vilande förtidspension. Det har ju
minsann inte blivit någon stor succé av det. Jag tror
knappt att det är 1 500 personer ens som faktiskt för
närvarande utnyttjar denna möjlighet. Då ska man
sätta det i relation till att det är 460 000 förtidspen-
sionerade.
Inte heller kassorna tycks riktigt följa upp vad
som händer. Det är därför revisorerna har kommit
med förslag. De har på eget initiativ granskat och
funnit att kassorna faktiskt inte gör efterkontroller i så
stor utsträckning som skulle önskas, och inte heller
kanske gör det på samma sätt i olika kassor. Olika
kassor prioriterar också olika.
Jag själv är vice ordförande i en kassa, och jag vet
ju hur vi har diskuterat. Vi säger helt frankt så här:
Detta kan vi inte prioritera för närvarande, för vi har
inte ens folk för att klara alla utbetalningar så att folk
får sina pengar i tid. Likadant är det med detta att
man kan rehabilitera människor. Vi har helt enkelt
inte möjlighet att prioritera den saken också.
Det är ju så att politiker vill att myndigheter ska
prioritera allt jämt och ständigt i alla sammanhang,
även det här naturligtvis. Det är väl bra om man kan
göra det, men jag tror att vi faktiskt måste ge lite
pengar till kassorna för det här. Jag tror att man måste
ge kassorna ett påslag som kopplas direkt till den här
verksamheten. På så sätt skulle den kunna effektivise-
ras. Det skulle ge en hel del tillbaka.
Då är det naturligtvis inte så kul att jobba med
dessa frågor. Det tar ju emot att göra hembesök, kolla
upp och sådant. Men man får ändå på något sätt jobba
med det här mer effektivt än vad man gör i dag. Men
man måste också kunna erbjuda någonting. Man
måste kunna erbjuda något slags sysselsättning, något
jobb eller i alla fall någon form av vettig sysselsätt-
ning.
Där talar man mer och mer om en övergångsar-
betsmarknad, social ekonomi eller vad det nu kan
vara. Jag är rätt intresserad av att det kan utvecklas på
ett mer strukturerat sätt, för där kan man hitta jobb,
meningsfulla jobb, tjänster som kanske inte direkt
skulle efterfrågas på en fri marknad, men det är ändå
bra och nödvändiga saker som skulle kunna göras,
saker som man vill ha gjorda.
Här skulle många förtidspensionärer kunna kom-
ma in och få meningsfull sysselsättning. De skulle få
betalt, korrekt betalt, och så. Därmed skulle de vara
med och bidra till tillväxt för landet. Ju fler som ar-
betar desto bättre går det ju för landet. Lönebidrag i
ökad utsträckning kan också vara en form.
Det är därför naturligtvis av stor vikt att regering-
en nu tar tag i denna fråga och försöker få i gång
riktlinjer för hur man ska gå till väga. Då tror jag
också att en resursfråga måste diskuteras.
Vi har ju två reservationer här. Det är kd som har
skrivit motionerna och vi moderater har tacksamt
hängt på. Det var inte så svårt, vi tycker nämligen
samma sak i det här fallet. Vi yrkar bifall till reserva-
tion 1. Det är två reservationer, och vi yrkar bifall till
reservation 1. Det är framför allt frågan om pengarna
som måste komma med för att vi ska kunna jobba lite
tuffare i kassan med dessa frågor.
Reservation 2 ställer vi oss givetvis bakom, men
vi yrkar inte bifall till den. Där finns det med en rad
som jag själv känner mig mycket engagerad i, och det
gäller frågan om den här s.k. kompletterande arbets-
marknaden, som jag menar är så viktig för att få
människor i gång och för att de inte bara ska vara
förtidspensionärer, vilket faktiskt är en av de mest
destruktiva verksamheter man kan ägna sig åt. Ju mer
man kan arbeta, ju mer man kan vara behövd och ju
mer man kan känna sin värdighet växa, desto bättre
måste det vara för alla, både för den enskilde och för
samhället i dess helhet.