Herr talman! Sverige är på väg ut ur krisen med god tillväxt och med ett ökat företagande. I maj i år var det 120 000 fler som gick till jobbet än för ett år sedan. Inte minst viktigt är att av dessa är 33 000 unga personer. Prognosen är ljus. År 2015 ligger arbetslösheten, uppskattar vi, på 5 procent - en nivå vi inte sett på mycket länge.
Det är dock viktigt att fortsätta att arbeta för att pressa ned siffran ännu mer. Varje fall där en person som vill och kan jobba men som inte gör det är givetvis ett misslyckande. Centerpartiet har länge drivit på och sagt att vi måste sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Det handlar om företagsklimat. Det handlar om skatter och inte minst om lagstiftningen på arbetsmarknaden. På det här området finns det mycket kvar att göra. Det finns ett klart behov av fortsatta reformer. Detta kommer vi att fortsätta att driva.
Det är också viktigt att vidta åtgärder som stimulerar dem som i dag är arbetslösa till att ta egna initiativ. Jag tror att vi alla går omkring med idéer om vad man skulle kunna göra och vad man skulle kunna förändra som anställd eller som företagare. Det är viktigt att ta vara på dessa idéer, och det är viktigt att alla sektorer i samhället lokalt och centralt samverkar för att möjliggöra och underlätta sådana initiativ.
Herr talman! När det gäller dagens debatt tycker jag att utskottsinitiativet på ett utmärkt sätt visar upp politikens sämre sidor. Det är så långt ifrån det konstruktiva och framåtsyftande man kan komma.
Tidigare i veckan visade det sig att oppositionen i Sveriges riksdag inte lyckades åstadkomma ett gemensamt fotbollslag till den årliga matchen. Nu manifesteras samma oförmåga här i riksdagens kammare. Detta riskerar att gå ut över Sveriges arbetslösas chanser att ta sig in på arbetsmarknaden. Det enda Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är överens om är viljan att obstruera gentemot Alliansens och regeringens politik.
Att oppositionen har åsikter om jobb- och utvecklingsgarantin som helhet och i synnerhet om dess tredje fas förstår och respekterar jag. Det är inget unikt. Jag tror inte att någon som följt mediebevakningen av detta eller som träffat någon som ramlat mellan stolarna under den senaste tiden inte drar slutsatsen att detta är något som måste följas upp, utvecklas och förbättras.
Ett jobb är igångsatt. Vi i Alliansen ändrar till exempel regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen för att kunna erbjuda deltagare i fas 3 riktade arbetsmarknadsutbildningar. Arbetsförmedlingen genomför till exempel en granskning av anordnarna av fas 3-platser.
Men den samlade opposition som nu siktar på att gemensamt bygga en majoritet i Sveriges riksdag i frågan har inga svar alls. Det går inte att utläsa vad ni tycker om de förändringar som planeras och genomförs. Och framför allt går det inte att utläsa vad ni själva vill. Ni vill stoppa anvisningarna till fas 3. Men sedan då? Vad blir bättre av det? Hur många fler människor i jobb räknar oppositionen med att åstadkomma genom att en brokig skara i denna kammare utan förvarning eller eftertanke drar i handbromsen?
Enskilda partier i oppositionen har genom medierna presenterat önskelistor om vad man skulle göra om man hade egen majoritet. Men dessa listor verkar vara helt frikopplade från varandra. Det är också ett talande faktum att inget av oppositionens partier talar om hur fler jobb egentligen ska skapas. Det handlar bara om nya varianter av arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder.
Sverige behöver vi, tror jag, en förnyad diskussion om hur vi tar till vara allas arbetsinsatser och om hur man ser till att alla på olika sätt kan känna sig sedda, behövda och värdefulla. En väldigt viktig del i det arbetet är att sänka trösklarna så att fler kommer in på arbetsmarknaden. Här spelar en aktiv och innovativ opposition en mycket viktig roll. Men när det gäller den rollen abdikerar ni i oppositionen helt. Ni är bara mot och har inga egna idéer.
När man går från att bara opponera till att bygga majoriteter i riksdagen krävs det att man tar ansvar hela vägen. Men det struntar ni i den samlade oppositionen i för att vinna en kortsiktig medial eller opinionsmässig - vad vet jag - seger. Ni använder deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin som spelbrickor. Det verkar ni över huvud taget inte bry er om.
Med dessa ord yrkar jag helt enkelt avslag på förslaget i betänkandet och således bifall till reservationen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Katarina Brännström, Jenny Petersson och Maria Plass (alla M).