Herr talman! Hade det inte varit en allvarlig debatt om ett rejält samhällsproblem hade jag passat på att tacka Ylva Johansson för att hon bjuder på en sådan buffé av självmotsägelser, felaktigheter och allmänna konstigheter som man som opponent kan racka ned på. Några exempel är att Ylva Johansson säger att fas 2 är dålig. Det är en rejäl svada. Samtidigt innebär det ni nu går fram med konkret att hålla kvar människorna i de tidigare faserna av jobb- och utvecklingsgarantin. Man ska vara kvar i fas 2, som nu är så dålig.
Ett annat exempel är att ni beskiver hela jobb- och utvecklingsgarantin som någon nivå i Dantes Inferno. Vi vet att en stor majoritet tycker att det här fungerar, de kommer ut i jobb eller utbildning.
Socialdemokraterna verkar hitta egna siffror som säger att genomsnittstiden i arbetslöshet är exakt densamma som då alliansregeringen övertog makten. Arbetsförmedlingen säger åtta år, och det är genomsnittet. Dem vi pratar om är till stor del människor som fastnade i arbetslöshet när Ylva Johansson satt med i regering och var ansvarig.
Jag fortsätter med en tidigare fråga som inte har fått något svar. Den är: Vad är det gemensamma beskedet? Vad kom ni fram till när ni satt på ditt rum och pratade, Ylva Johansson? När ni skrev ihop er om att ni skulle vara emot detta, vad kom ni då fram till att ni skulle vara för? Det är ett stort ansvar att bygga en majoritet i Sveriges riksdag. Du säger att ni kanske återkommer med någonting, men det är här och nu det händer. Vad är ert gemensamma alternativ?