Herr talman! I dag har vi en situation i Sverige där jobben växer till i väldigt stark takt. AKU som kom förra veckan visade att vi hade ungefär 120 000 fler sysselsatta än vi hade för ett år sedan. Arbetsförmedlingen räknade med 107 000 nya jobb i år.
Flera branscher har redan pekat på att man har brist och har svårt att få tag på arbetskraft med rätt kompetens. Sju av tio företag och arbetsgivare uppger att det är svårt att rekrytera personal med den kompetens och den profil som man behöver. En av fem företag har fått tacka nej till order för att man inte har fått tag i personal med rätt kompetens.
Tittar vi bara några år framåt ser vi framför oss större problem med kompetensbrist. Det är dels därför att vi har en förändring av arbetsmarknaden där de jobb som inte kräver någon gymnasiekompetens minskar i antal, medan de som kräver specialiserad kompetens ökar i antal, dels därför att vi har en demografisk förändring som gör att vi ställs inför stora utmaningar.
I det här läget ställs utbildningspolitiken och arbetsmarknadspolitiken inför stora och spännande utmaningar. Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors sade häromdagen att vi nu har en situation där arbetsmarknaden på allvar riskerar att bli tudelad. Dels får vi en andel med en stor tillväxt och brist på arbetskraft, dels andra - ett par hundra tusen - människor som har svårt att få jobb och som håller på att lämnas i ett permanent utanförskap och permanent ratas från arbetsmarknaden.
Vad behövs? Och varför ratas man på arbetsmarknaden? Man ratas oftast därför att man saknar rätt kompetens. Framför allt gäller det den som saknar gymnasiekompetens. Och vad efterlyser man från Arbetsförmedlingen? Man efterlyser fler utbildningsinsatser.
Herr talman! Detta är också socialdemokratins recept för att lösa och klara de utmaningar vi har på arbetsmarknaden. Vi har tre prioriteringar: utbildning, utbildning och utbildning.
För det första handlar det om högre kvalitet i undervisningen i grundskola och gymnasieskola för att få förbättrade skolresultat och minska utslagningen i skolorna. För det andra handlar det om utbildning för omställning för att kunna ta ett nytt jobb, för att kunna hänga med i den förändring som sker på arbetsmarknaden och för att ha ett flexibelt näringsliv i Sverige. För det tredje handlar det om spetsutbildning och forskning där vi som ett litet land måste se till att samla resurserna.
Regeringen, däremot, har konsekvent valt att säga nej till utbildningslinjen. Ni har gjort förändringar i gymnasieskolan som gör att man sänker kompetenskraven och att vi kommer att få svårt att rekrytera ungdomar som vill skaffa sig en bra yrkesutbildning.
Vi har sett sjunkande kunskapsnivåer i grundskola och gymnasieskola ända sedan ni tillträdde. I arbetsmarknadsutbildningen har tre av fyra platser försvunnit. Den är nu nere på rekordlåg nivå med 3 800 platser. I vuxenutbildningen har var femte plats försvunnit. De gemensamma satsningarna på forskning och utveckling mellan staten och näringslivet, som en tidigare regering tog initiativ till i branschprogrammen, har lagts ned.
Regeringens enda svar och enda väg för att lösa arbetslösheten är lägre löner och lägre skatter. Men ingenting tyder på att det löser problemet, för det är inte så problemet ser ut. Det är bristande matchning mellan kompetens och jobb som är problemet. Svaret på det är utbildning, utbildning och utbildning.
Herr talman! Jobb- och utvecklingsgarantin växer fortfarande trots att vi har en så bra situation på arbetsmarknaden. Det är nu nästan 100 000 personer som är hänvisade till jobb- och utvecklingsgarantin. Förra veckan, samtidigt som vi fick rapporterna om en rekordstark tillväxt av nya jobb, nådde vi all time high i jobb- och utvecklingsgarantin.
Samtidigt vet vi att vi har en dokumenterat låg aktivitetsnivå. Vi hörde också här Penilla Gunther säga just att i fas 2 händer ingenting, ingenting och ingenting. Och det är precis så det ser ut.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har gjort en undersökning av detta. Det visade sig att det vanligaste för den som befinner sig i fas 1 och 2 är att man har en aktivitet på en till fem timmar per vecka. Den vanligaste aktiviteten är att man själv sitter och söker jobb utan att träffa någon arbetsförmedlare eller få del av några kvalificerade insatser. 80 procent av de arbetslösa i fas 1 och 2 träffar inte ens sin arbetsförmedlare en gång i månaden, utan mer sällan.
Denna dokumenterat låga aktivitetsnivå i fas 1 och 2 leder mycket riktigt, som Penilla Gunther sade, till att allt fler trillar ned i fas 3. Man lämnas i sticket redan när man hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin, och sedan tickar dagarna bort så att man ramlar ut i fas 3.
Regeringen har redan från början bestämt sig för att betrakta människor i fas 3 som hopplösa fall. Hur många gånger har vi inte fått höra arbetsmarknadsministern och andra företrädare för regeringen beskriva de långtidsarbetslösa som har hänvisats till fas 3 som människor som är så otroligt svårplacerade, så gamla, så funktionshindrade, som har varit arbetslösa så länge och som har så låg utbildningsnivå? Vad är det för människosyn?
Människor som har oturen att vara långtidsarbetslösa i dag med den borgerliga regeringen är kvinnor och män precis som vi. Många av dem är föräldrar med försörjningsansvar precis som många av oss. Det är människor med olika utbildningsbakgrund, olika åldrar, olika erfarenheter och olika styrkor och svagheter precis som vi. De vill inget hellre än att få försörja sig själva på eget arbete och att kunna försörja sig själva med en egen lön. Det förvägras de i er politik med fas 3.
Vi har bett riksdagens utredningstjänst ta fram nya siffror på vilka som befinner sig i fas 3 i dag. Hur ser de ut? 62 procent är under 55 år. De har alltså minst tio år kvar i yrkeslivet. 78 procent har gymnasial utbildning eller högre utbildning. 22 procent har eftergymnasial utbildning. I genomsnitt har de varit utan arbete i fem och ett halvt år. Som av en händelse är det precis lika länge som Moderaterna har styrt i Arbetsmarknadsdepartementet.
Det är ett hån att hänvisa människor till att den enda aktivitet de ska få är en återvändsgränd i fas 3 och att arbeta gratis. Det enda alternativ som allianspartierna sätter upp är att de i stället skulle kunna förtidspensioneras. Vad är det för syn på människor, och vad är det för tilltro till att man kan åstadkomma förändring med en aktiv politik?
Vi hörde Arbetsförmedlingens chef Angeles Bermudez Svankvist beskriva det som att det hon vill ge människor är en nära-jobbet-upplevelse. Sedan när blev det Arbetsförmedlingens uppgift inte att hjälpa människor till arbete utan att hjälpa dem till en nära-jobbet-upplevelse?
Herr talman! Fas 3 har blivit hårt kritiserat. Det kritiseras av oss rödgröna för själva grundkonstruktionen. Man ska jobba gratis utan ersättning, utan möjlighet till utbildning och utan slut. Det leder inte till arbete. Det leder till fattigdom och till att man ställs utanför arbetsmarknaden med stor risk att permanent placeras utanför den reguljära arbetsmarknaden.
Fas 3 har kritiserats av deltagare och av medier. Människor vittnar om hur man utnyttjas för ordinarie arbete utan att få någon lön. Vi har sett exempel på företag som har satt i system att tjäna pengar på detta. Vi har sett stötande pengar på företag som har fått mångmiljonbelopp för att ta emot människor på veckolånga fikaraster utan att erbjuda någon vettig verksamhet. Företaget Jobbfabriken är ett av de exempel som tydligen är helt uppbyggt kring detta och som har som affärsidé att ta emot fas 3-deltagare.
Arbetsförmedlingens egen internrevision har också varit mycket kritisk. Man pekar på att 47 procent av deltagarna kan antas utföra ordinarie arbete. Detta är ren skandal. 47 procent kan alltså antas utföra ordinarie arbete, men i Alliansens värld är detta människor som aldrig skulle kunna få ett ordinarie arbete. Men de kan tydligen utföra ordinarie arbetsuppgifter.
Internrevisionen säger att Arbetsförmedlingen saknar adekvata kontroller för att säkerställa att hantering och handläggning av jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 följer gällande regelverk. Detta är benhård kritik. Revisionen säger också att Arbetsförmedlingen riskerar att bidra till undanträngning av arbetsmarknadspolitiska program och konkurrenssnedvridning på arbetsmarknaden. Det är inte så konstigt. Om 47 procent utför ordinarie arbete utan någon ersättning är det klart att det leder till felaktigheter på hela arbetsmarknaden.
Herr talman! Detta är mycket allvarliga missförhållanden. Det ansvariga statsrådet är inte här för att försvara sin egen politik. Men vi har hört henne i medierna där hon deklarerar att hon och regeringen i stort sett är nöjda med fas 3. Vi har en arbetsmarknadspolitik och en arbetsmarknadsminister, herr talman, som inte ens har styrfart.
Det är därför vi i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tagit detta initiativ. Så här kan det inte få fortsätta. Det är missförhållanden, felaktigheter, undanträngningseffekter och slöseri med skattemedel. Men allra allvarligast, herr talman, är det faktum att fas 3 inte leder till jobb.
Fas 3 omfattar i dag 26 000 personer, och det växer. Det växer varje dag. Man räknar med att det ska öka med 35 procent bara i år - i år när vi har rekordstark tillväxt av nya jobb.
Arbetsförmedlingens egna prognoser är att man ska ha upp till 50 000 personer i fas 3. Av dem är det 1-2 procent som går vidare till arbete eller studier - 1-2 procent! Resten blir kvar i fas 3 eller lämnar av andra skäl, för att man inte står ut med verksamheten.
Det här är ett kapitalt misslyckande. När ska långtidsarbetslösa få jobb om inte nu, nu när vi har en rekordstark tillväxt av nya jobb på arbetsmarknaden?
Jag tycker att det är ett rimligt krav, herr talman, att arbetsmarknadspolitiska åtgärder som slukar miljardbelopp ska leda till att människor får jobb i något större utsträckning än 1-2 procent. Fas 3 leder inte till jobb och bör därför ersättas av åtgärder som faktiskt gör det. Svårare är det inte.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, som är regeringens eget expertorgan, visade i sin senaste rapport vad det är som fungerar, som leder till arbete. Man pekar på:
1.Regelbundna och kvalitativa möten med arbetsförmedlare. Det fungerar och gör att människor får jobb.
2.Arbetsmarknadsutbildning leder till jobb i väsentligt större utsträckning än det gjorde på 90-talet och är en av de åtgärder som är allra bäst för att se till att människor hamnar i arbete.
3.Subventionerade anställningar - riktiga jobb, avtalsenlig lön men med viss subvention. Det leder också vidare till riktiga jobb.
Dessutom vet vi att reguljär utbildning lönar sig. Den som skaffar sig gymnasiekompetens har betydligt större chans att få jobb än den som inte har det. Den som skaffar sig specialiserade yrkeskunskaper har en mycket god prognos på arbetsmarknaden.
Regeringens politik innebär att arbetsförmedlarna i dag huvudsakligen ägnar tid åt kontroll och administration och inte hinner göra sitt riktiga jobb. Man har en uttalad motvilja mot arbetsmarknadsutbildningar och går emot de flesta experters rekommendationer, och man vill att människor ska gratisarbeta och ha sysselsättning i fas 3 i stället för lönebidrag eller plusjobb.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering är inte heller nådig i sin kritik av fas 3 när det gäller just de arbetslösa som har svårigheter på arbetsmarknaden. Chefen Anders Forslund säger att han inte kan se att det skulle hjälpa de arbetslösa, därför att man konfiskerar deras fritid.
Herr talman! Utskottsinitiativet kräver att regeringen nu stoppar inskrivningarna av nya personer i fas 3 och återkommer med förändringar som åtgärdar missförhållandena i fas 3. Vi är medvetna om att denna markering och krav från riksdagen inte i sig löser problemen.
Arbetsmarknadspolitiken styrs huvudsakligen av förordning och regleringsbrev. Det är instrument som regeringen förfogar över, inte riksdagen. Därför är det rimligt att riksdagen ställer krav på att regeringen börjar använda de instrument som man faktiskt förfogar över för att förändra arbetsmarknadspolitiken så att den leder till jobb. Men om det inte sker inom kort är vi i de rödgröna partierna inte främmande för att återkomma med skarpare initiativ och också ny lagstiftning, om det är nödvändigt för att tillrättalägga missförhållanden och se till att människor får arbete.
Herr talman! Avslutningsvis: Vårt alternativ handlar om att den som blir arbetslös och behöver hjälp för att kunna få ett jobb ska få stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen. Man ska få träffa sin arbetsförmedlare ofta och ha kvalificerade möten och regelbundet. Alla sökandes kunskaper och erfarenheter ska dokumenteras, och de ska erbjudas validering så att vi tar till vara den kompetens som finns. Kvaliteten i programmen ska alltid värnas. Åtgärder ska leda till arbete och egen försörjning. Den som har fel eller gammal kompetens i förhållande till vad som krävs på arbetsmarknaden ska senast inom 90 dagar få eller erbjudas relevant utbildning, antingen inom yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning eller inom reguljär yrkesutbildning.
Vi vill öka volymen på arbetsmarknadsutbildningar riktade till bristyrken, bygga ut den reguljära vuxenutbildningen och yrkesutbildningen och införa utbildningsvikariat inom vård och omsorg.
Vi är övertygade om att de allra flesta som i dag är långtidsarbetslösa kan få ett ordinarie arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Men vi är också medvetna om att det säkert finns personer som inte kommer att lyckas trots stora insatser. De ska också ha rätt att ha ett riktigt arbete med en avtalsenlig lön och rimliga villkor. De ska inte behöva hänvisas till gratisarbete i fas 3. Därför vill vi också se plusjobb i vård och omsorg inom kommuner och landsting och inom ideell sektor. Vi vill utöka offentligt skyddade anställningar, speciellt riktade till personer med psykiska funktionshinder, vi vill se gröna jobb som bidrar till förbättrad yttermiljö i miljonprogramsområdena och vi vill förbättra lönebidragen.
Vi drivs av en människosyn som inte ger upp om en enda människa. Nu står vår linje för arbete och utbildning mot regeringens politik för passivitet och återvändsgränder.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets initiativ och avslag på reservationen.
(Applåder)