Herr talman! Det vi nu behandlar gäller inkomstskatterna. Vanliga familjer har oftast en inkomst, även pensionärer. Och det finns tre utgiftsslag som är väldigt stora för varje familj i vårt land. Det handlar om bostaden, en mycket stor utgift. Det handlar om maten, och det handlar om skatten. Jag kanske skulle tillägga att det finns en fjärde stor utgift som nästan alla har. Det handlar om resor med bilen eller på annat sätt till och från jobbet. Där har vi dock dessbättre i extrema fall avdrag. Jag kan också notera att uppvärmningskostnaderna blev väldigt höga under den förra mandatperioden.
Jag ska inte påstå annat än att det finns annat än skatterna som i hög grad har påverkat detta, naturligtvis. Jag vill inte göra den tidigare majoriteten ansvarig för alltihop. Men det är klart att den gröna skatteväxlingen var en svartväxling i väldigt stor utsträckning för väldigt många människor i det här landet. Jag tror att det var väldigt bra, herr talman, att vi kunde avbryta den här gröna skatteväxlingen innan de sista 12 miljarderna lades på vanliga familjer.
I det här betänkandet behandlas många motioner. När det gäller den allmänna inriktningen av skattepolitiken har jag rakt motsatt synpunkt i förhållande till vad Lars Johansson framförde tidigare.
Jag menar att man när man tittar på skattepolitiken lite bakåt åtminstone bör gå tillbaka till 1990 och den stora skattereformen, som Folkpartiet och Socialdemokraterna stod bakom. Vad vi nu gör är att vi går tillbaka några små steg från de väldiga avvikelserna från den här skattereformen. Vi var överens om den mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet, men under ett antal år förfuskades den med olika motiveringar. Det gällde framför allt på inkomstskattesidan. För de högsta inkomsterna blev det inte bara 50 procents marginalskatt. Det blev väldigt raskt, när Socialdemokraterna kom i majoritet med andra partier, 55 procent, en marginalskattehöjning. Genom att också kommunalskatterna kom att stiga från de beräknade 30 procenten kom vi att få marginalskatter på upp till 57-58 procent. Det är otroligt långt ifrån de 90 procent som det var en gång i tiden och som föranledde den dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt att beteckna det egna skattesystemet, som den regeringen hade byggt upp, som ett perverst skattesystem. Vi alla var delvis ansvariga för det, naturligtvis. Man ska aldrig försöka att helt fria sig själv, för det finns olika omständigheter. Men man kunde leva på lån och inte på lön.
Det var otroligt viktigt att vi kom ifrån detta, och det fanns olika faktorer som gjorde att det var möjligt. Framför allt handlade det om att vi fick koll på inflationen. Inflationen var fruktansvärd. Jag kommer själv ihåg hur man i slutet av 1980-talet från mitt parti, Folkpartiet, drev igenom att vi skulle ha indexreglerade skatteskalor. Tillsammans med TCO var man förespråkare för detta. Man lyckades så småningom med det. Detta gjordes beroende på att inflationen härjade så fruktansvärt i skatteskalorna.
Från början, Lars Johansson, var Folkpartiet och Socialdemokraterna överens om att högst 10 procent av skattebetalarna skulle betala statlig skatt. När vi tittar mot slutet av er mandatperiod ser vi att det inte längre är 10 procent. Det har gått långt. Det gäller Saco, vanliga företagare, TCO:are och så vidare. Det var nästan 25 procent. Det beror lite på hur man räknar, men det var väldigt många fler som kom att få betala statlig skatt. Det är den stora avvikelsen.
Man kan använda olika tekniker för att återta detta. Folkpartiet har varit förespråkare för att vi skulle sänka den högsta marginalskatten. Det är en metod. Vi tycker fortfarande att den hade varit den bästa. Det finns andra metoder som man har använt nu, nämligen jobbskatteavdraget, som verkligen är effektivt och gör det lönsammare att jobba. Det är en stor reform som går i samma riktning som den som Folkpartiet och Socialdemokraterna stod bakom 1990.
Jag tycker att det är oklokt av er att säga att det är en höjning av skatterna för vissa inkomstgrupper, för det är det inte. Grunden för detta är att det åter kommer att bli lönsammare att jobba för vanliga löntagare och pensionärer. Ni socialdemokrater påstår att det blir höjd skatt för pensionärer. Det är faktiskt inte sant, även om det står i er reservation. Det är inte sant. Jobbskatteavdraget sänker skatten för betydande grupper.
När man läser den RUT-promemoria som Socialdemokraterna har beställt måste man komma ihåg att ett stort problem i Sverige är att vi har så få höginkomsttagare. Det är alldeles riktigt som ni säger. På grund av att marginalskatterna är så höga i Sverige - och ni vill ju i grund och botten höja dem ännu mer - får de som har högst inkomster också de största inkomstsänkningarna, i kronor räknat. Det är alldeles korrekt. Men man kan se till hela jobbskatteavdraget. Tre fjärdedelar ligger på dem som har ganska låga inkomster.
Och jag skulle vilja ställa en fråga till er på den här punkten: Tänker ni ta bort det här för låginkomsttagarna? Tänker ni ta bort detta för tre fjärdedelar av skattebetalarna? Det är 30 miljarder kronor som det handlar om för människor som har de lägre inkomsterna. Tänker ni ta bort detta? Jag tror att många skulle vilja ha ett svar på den frågan. Tänker ni ta bort dem och höja skatterna med 30 miljarder kronor?
Då kommer i och för sig de 10 miljarderna för dem med allra högst inkomst också att försvinna. Men det viktiga beskedet för vanliga löntagare, vanliga tjänstemän, TCO-medlemmar med en lön under 25 000 kronor och så vidare handlar om frågan: Tänker ni ta bort jobbskatteavdraget, eller tänker ni låta det vara lönsamt för dem även i fortsättningen att jobba?
Det finns mycket man kan diskutera.
Låt mig gå in på några saker där jag ändå noterar att det sker väldiga förändringar. Det gäller synpunkter på avdrag för inköp av datorutrustning. Detta har Socialdemokraterna och de andra partierna hela tiden värnat om tidigare. Jag noterar nu att det inte längre finns någon reservation om detta. Man har bytt åsikt på den här punkten, helt enkelt. Ni måste medge att ni har bytt åsikt på den här punkten. Det är samma sak med flygskatten. Den övergav ni redan i höstas. Det är nu bara Miljöpartiet som står kvar vid denna flygskatt. Den blev dessbättre aldrig införd, men den hade den fantastiska konstruktionen att det var per flygstol.
Vi är också för införande av flygskatt på bränslet. Det tycker vi ska införas i hela EU. Men konstruktionen var sådan, Miljöpartiet, att hade motsvarande skatt införts på bilar skulle det ha varit per passagerare eller per hjul. Det är helt groteskt, helt enkelt. Man måste ju se till, det som ni pläderar för i alla andra sammanhang, att man har skatt efter vilka utsläpp och imissioner som görs.
Låt mig gå in på en annan fråga, nämligen frågan om golfsport eller inte, bland personalvårdsförmånerna. Socialdemokraterna har en helt fantastisk skrivning i en reservation på den här punkten. Den står på s. 39 i betänkandet. Det är alldeles klart att Socialdemokraterna inte vill att man ska införa golf här, men det är enligt gällande principer från 1988 som man tycker detta. De principerna har ju blivit förlegade. Det har blivit principlöshet i stället för principer.
Jag är absolut ingen golfspelare. Jag tänker aldrig spela golf. Dock måste jag medge att om man går ut på en golfbana är det en form av motion och friskvård. Det finns nästan ett klasstänkande i det här. Jag säger inte att man ska införa golf och så vidare, men man måste ha en mer fördomsfri inställning. Det är inte vilka olika former av sporter man utövar, om man promenerar eller vad man nu gör, som ska vara avgörande. Jag tycker att det är klokt att man har en mer fördomsfri inställning än den som kommer till uttryck hos er.
Låt mig sedan gå över till bär, svamp och kottar, herr talman. Det finns en del saker som är ganska roliga i det här betänkandet. En sådan formulering finns i Socialdemokraternas reservation nr 2: "Skattesystemet ska vidare bygga på breda skattebaser och låga skattesatser samt enkla och tydliga regler." Det visar att humorn ännu inte har försvunnit från skattepolitiken. Det är verkligen en rolig formulering, för var det någonting det socialdemokratiska skattesamhället präglades av var det ju inte att skattebaserna var breda. Så omfattande skattefusk som vi hade under 1990-talet har vi väl aldrig haft. Att så många avstod, visserligen illegalt, från att betala skatt är helt fantastiskt. Att skattesatserna skulle ha varit låga under 1990-talet stämmer inte heller. De har ju höjts under 1990-talet. Det är ju det som är problemet. Jag tycker att vi måste fundera på om vi inte måste gå ännu längre här.
Men så kommer jag till reservation nr 13 om bär, svamp och kottar. Den är en höjdpunkt i det här betänkandet, måste jag säga. I slutet av maj förra året, 2006, väckte jag och dåvarande vice ordföranden i skatteutskottet Anna Grönlund Krantz ett förslag om ett utskottsinitiativ om att höja den skattefria gränsen för bär, svamp och kottar. Detta förslag nedgjordes jäms med fotknölarna, eller ända nere där man plockar kottar. Det fanns inga som helst utsikter. Det var det dummaste förslag man hört.
Vi gav oss emellertid inte på den här punkten. Den 21 juli skrev jag en ny skrivelse till dåvarande ordföranden i skatteutskottet om att vi borde göra detta i alla fall därför att det var en nationell fråga om kottar, svamp och framför allt bär skulle plockas eller inte. Det var detta det handlade om. Denna fråga är helt inaktuell, var svaret jag fick. Det kommer aldrig på fråga!
Sedan gick det inte så lång tid efter valdagen, herr talman. Vem väcker då en partimotion om detta? Jo, herr Göran Persson i Stjärnhov! Han väcker en motion med exakt den innebörd och ordalydelse som mitt förslag, som avstyrkts den 30 maj i skatteutskottet och den 21 juli av ordföranden i skatteutskottet, om att skatteutskottet skulle ta detta initiativ.
Detta visar någonting som jag vill avsluta med, herr talman: Det är inte hopplöst att vara i opposition. Jag vill önska er lycka till. Ni kommer säkert att ha stora framgångar. Arbetar man bra och konkret kan man få igenom de mest oväntade saker, herr talman.