Herr talman! Låt oss ta diskussionen kring frågan om ideella föreningar. Du inledde ditt inlägg med att säga att den ideella sektorn kan ha stor betydelse för vår gemensamma välfärd. Jag kan gärna hålla med om det. Jag tillhör också dem som är engagerade i det ideella föreningslivet på olika sätt. Det Lennart Sacrédeus inte talar om är att föreningar av olika slag har väldigt många olika former av stöd från samhället. Man kan få lönebidragsanställning, som är statligt finansierad. Man kan få kommunala bidrag. Man kan få pengar via Allmänna arvsfonden för olika projekt och insatser som man gör. Man kan få sponsring från företag, vilket förekommer i stor omfattning, framför allt inom idrottsrörelsen. Man bedriver dessutom second hand-verksamhet i väldigt stor omfattning, och alltmer. Dessutom är det så med second hand-verksamheten, som är en växande verksamhet i Sverige, att om man bedriver den på ideell basis, alltså bedriver försäljningsverksamhet ideellt utan anställda och utan föreningsaktiva, är man skattebefriad. Dessutom har man medlemsavgifter.
På många olika sätt kan det ideella föreningslivet frodas i Sverige, vilket också sker. Det är inte så att det har gått tillbaka, tvärtom. Verksamheten har ökat. Det är oerhört positivt för samhället. Därför ska vi inte dra slutsatsen att man inte ska betala den skatt som var och en ska betala. Varför ska man ha avdragsmöjligheter när man vill stödja en ideell förening? Det kan man göra ändå och använda sitt konsumtionsutrymme till att satsa på en ideell förening i stället för att köpa varor. Det är hur svenskt som helst att göra på det viset. Vad är nackdelen med det?