Herr talman! Jag har stor sympati för Fredrik Schultes ambition att underlätta för människor i utanförskap och se till att de kan komma tillbaka och få ett arbete. Men om målet är att det ska löna sig för den ensamstående småbarnsmamman att ta ett jobb, varför sänker man skatten mest för dem som redan har mycket pengar? Det är knappast de som tjänar mycket pengar som förlorar på att de tappar sitt bostadsbidrag utan det är låginkomsttagarna. Då är det där man måste satsa.
Vi diskuterar nu vad riksdagens utredningstjänst har kommit fram till. Utredningstjänsten har kommit fram till att hela 64 procent av ert jobbskatteavdrag går till de 30 procent av befolkningen som har den högsta inkomsten. Jämför man det med Miljöpartiets ekonomiska politik är det nästan helt omvänt. 60 procent av vår totala inkomstförstärkning går till de 30 procent som har de lägsta inkomsterna.
Vi vill också sänka skatten för människor som har det knapert. Vi har full sympati för att det kan vara svårt att få det att gå ihop i slutet av månaden. Det är klart att det ska löna sig att ta ett jobb. Men det ska inte innebära att man ger mest pengar till dem som redan har och samtidigt slår mot dem som trots er fantastiska politik inte fick något jobb utan blev kvar i utanförskapet.