Fru talman! Tack för svaret. I november, i god tid
före en ordinarie grundlagsändring, frågade jag
regeringen om den avsåg att lägga fram förslag om
kriminalisering av innehav av barnpornografi. Jag
fick svaret att regeringen tycker att det även
fortsättningsvis skall vara tillåtet att köpa, hyra,
låna, äga och använda barnpornografi av varje slag.
I övrigt ville justitieministern, som den gången
svarade, avvakta remissvaren på den omtalade
promemorian.
Det vore naturligtvis oförskämt av oss att påstå att
man inom Justitiedepartementet inte känner till
reglerna för grundlagsändring. Givetvis gör man
det. Däremot är regeringen snudd på oförskämd
mot remissinstanserna när den skickar ut ett sådant
här förslag till remissinstanser som kan förväntas
inte helt känna till den typen av regler.
Nu kommer svaren in. Remissinstanserna har lagt
ner tid och möda på detta. Remissinstanser som
känner till mycket om barn, exempelvis Rädda
barnen vill kriminalisera innehavet. Det vill också
instanser som arbetar med brottsförebyggande
åtgärder, exempelvis Rikspolisstyrelsen, och
instanser som företräder stora befolkningsgrupper,
exempelvis TCO.
Vad skall då regeringen göra åt alla dessa
remissvar? Den enda möjligheten som kvarstår till
kriminalisering av innehav av barnpornografi före
sekelskiftesåret 1999 utgörs av
undantagsbestämmelsen i RF 8:15. Det är en
möjlighet som ligger helt utanför regeringens
kontroll. Därigenom har regeringen faktiskt
uteslutit vissa möjligheter till lagändring, trots vad
som står i svaret. Jag undrar därför: Vad är det
regeringen skall göra?
Konstitutionsutskottet kan rädda situationen.
Förslagen finns i riksdagen. Det har bl.a. vi som
deltar i den här debatten sett till genom att lägga
fram sådana motionsförslag -- jag tror att det gäller
oss samtliga här. Men vad är det regeringen tänker
göra i den här frågan?