Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka för svaret,
vilket jag glömde att göra i mitt förra inlägg.
Det var faktiskt inte Norrköpingshärvan som fick
mig att ställa min fråga, vilket jag gjorde redan den
17 december, utan anledningen var att det var det
datum när det bevisligen hade blivit för sent för
regeringen att ta initiativ. Det blir nu så att
regeringen måste gå till KU och be det att göra
någonting, i stället för tvärtom, och det är litet
ovanligt.
Vad som får mig att fundera litet grand över detta
är att vi använder vår grundlag för att skydda vuxna
i stället för att skydda barn. Vad vi gör är att vi ger
oss rätten att ta ifrån barnen ett värdigt liv. Det kan
inte vara värdigt när man vet att det efter ett sådant
här övergrepp blir tillåtet för någon att, skyddad av
grundlag, dag efter dag, vecka efter vecka, i
månader och år, iaktta och njuta av övergreppet.
Det kan inte, statsrådet, vara den typen av
lagstiftning som vi skall skydda.