Fru talman! Margareta Israelsson, Ulla Pettersson,
Ingegerd Sahlström, Karl-Göran Biörsmark, Karin
Pilsäter och Eva Zetterberg har till
justitieministern ställt frågor vilka hänför sig till
frågan om kriminalisering av innehav av
barnpornografiska skildringar och vilka åtgärder
som kan vidtas i syfte att förhindra förekomsten av
barnpornografi. Eftersom en sådan kriminalisering
förutsätter grundlagsändringar och arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som ansvarar
för grundlagsfrågorna besvarar jag frågorna. Jag
gör det i ett sammanhang.
Först vill jag erinra om att såväl justitieministern
som jag själv vid upprepade tillfällen, bl.a. här i
kammaren, har uttryckt vår avsky för alla former av
barnpornografi. Barnpornografi är vidrig och
självfallet ser jag inget skyddsvärde för denna typ
av vämjeliga alster. Det är inte detta som tryck- och
yttrandefriheten skall värna.
Som svar på frågorna vill jag inledningsvis
understryka att vi givetvis med största kraft och
med alla tillgängliga medel skall verka för att all
hantering av barnpornografi stoppas. En lång rad
sådana åtgärder har redan vidtagits och ytterligare
åtgärder planeras. Ingegerd Sahlströms påstående i
hennes fråga, att justitieministern, eller jag, skulle
anse att en kriminalisering av barnpornografi inte
är nödvändig i Sverige, saknar därför all grund.
Spridande av barnpornografi är brottsligt.
Maximistraffet för barnpornografibrott höjdes den
1 juli förra året. Vidare finns en rad bestämmelser
i brottsbalken som kriminaliserar olika handlingar
som har samband med barnpornografibrottet. Det
är således -- och det vill jag särskilt betona --
straffbart bl.a. att utsätta barn för de övergrepp
som begås när barnpornografiska filmer framställs.
Jag kan också nämna att i den
departementspromemoria som bland andra Ulla
Pettersson hänvisar till, föreslås bl.a. att det skall
bli straffbart att förmå även den som fyllt 15, men
inte 18 år, att medverka vid framställning av
pornografisk bild eller vid sexuell posering samt att
straffmaximum höjs för grovt sexuellt utnyttjande
från fängelse i högst fyra år till fängelse i högst sex
år.
Statsmakterna har sålunda klart kriminaliserat
barnpornografi.
För att förhindra att barn i framtiden utnyttjas i
sådana sammanhang måste vi lagföra dem som
begår dessa övergrepp och med kraft ingripa mot
dem som sprider barnpornografiska skrifter och
filmer. Detta förutsätter, för att få tillräcklig effekt,
ett omfattande internationellt samarbete, vilket vi
aktivt verkar för och medverkar i.
Det är naturligtvis juridiskt möjligt att
kriminalisera även själva innehavet av
barnpornografi. Som jag tidigare framhållit
förutsätter en sådan kriminalisering
grundlagsändring. Under
partiledaröverläggningarna om grundlagsändringar
fördes saken över huvud taget inte på tal. En sådan
grundlagsändring skulle inte bara innebära att ett
nytt brott fördes in i grundlagarna. En
kriminalisering av själva innehavet av skrifter eller
filmer förutsätter även att man måste frångå sedan
lång tid tillbaka tillämpade tryckfrihetsrättsliga
principer som brukar anses mycket viktiga, bl.a.
den om förbud mot förhandsingripanden. En
kriminalisering av innehav av barnpornografi
väcker också följdfrågan om man skall
kriminalisera innehav av tidningar och filmer som
utgör t.ex. olaga våldsskildring, uppvigling, hets
mot folkgrupp, förtal och andra icke skyddsvärda
företeelser.
Det är alltså dessa svåra gränsdragnings- och
avvägningsfrågor, liksom frågan om hur effektiv en
lagändring kan bedömas bli, som ligger bakom den
bedömning som gjorts i den promemoria som
behandlar frågan om kriminalisering av innehav av
barnpornografi. Hur avskyvärt det än är med de
skildringar som vi nu talar om, är frågan sådan att
den inte går att lösa på ett enkelt sätt. Jag har all
förståelse för kraven på snabba åtgärder men måste
framhålla att man inte utan eftertanke bör göra
förändringar i viktiga principer i vår
tryckfrihetslagstiftning, sådana som vi med all kraft
hävdar i andra sammanhang.
Avslutningsvis vill jag säga att remisstiden löper ut
den 31 januari för den promemoria som nu är ute på
remiss, och när remissvaren har kommit in kommer
regeringen att bereda ärendet med all
skyndsamhet. Varje möjlighet att ytterligare skärpa
lagstiftningen om barnpornografi kommer därmed
att prövas noga. Jag vill understryka att regeringen
inte uteslutit någon åtgärd för att söka stoppa
hanteringen av barnpornografi.
Med det jag nu har sagt har jag besvarat alla de
frågor som ställts.