Fru talman! Även jag vill tacka statsrådet Laurén
för svaret på min fråga. Min utgångspunkt är
densamma som föregående talares. Jag skall
försöka att inte upprepa den kritik som de redan
framfört.
Jag är något förundrad över att statsrådet i svaret
säger att regeringen i sin helhet är upprörd över
förekomsten av barnpornografi, alltså den mycket
speciella form av tortyr som utövas mot barn i
filmer eller i datasammanhang. Men om man från
regeringens sida nu är så upprörd är det desto
märkligare att man inte vill vidta någon åtgärd. Om
man inte brydde sig om saken skulle jag kunna
förstå att man inte tänker vidta någon åtgärd, men
man säger sig ju vilja göra det!
Det har blivit uppenbart, inte bara för oss här i
riksdagen utan för en bred allmänhet, att det inte
räcker att det är förbjudet att producera, sälja och
använda sig av filmer med barnpornografi -- även
själva innehavet ger rika möjligheter att sprida de
här alstren. Jag undrar därför: Hur kan regeringen
vara så upprörd och ändå inte vilja göra någonting?
Jag upprepar den frågan.
Fru talman! I svaret säger sig statsrådet ha
förståelse för kraven från oss som har ställt de här
frågorna att åtgärder skall vidtas skyndsamt. Men
den promemoria som kom och den mycket långa
remisstiden på den har i sig gjort att det inte har
varit möjligt att vidta några åtgärder ännu.
Till slut vill jag, fru talman, bara ta upp frågan om
en ändring av grundlagen. Vi vet att det är ett stort
steg att ändra en grundlag. Men vad skulle mer
kunna motivera en ändring av grundlagen än
sådana här brott mot små barn?