Herr talman! Jan Jennehag säger att vi, om det blir
ett nej, hamnar i ett läge då det blir svårt att
undvika nya regleringar. Jag har den uppfattningen
att det inte blir exakt samma politik som vi fattade
beslut om 1990 om vi skulle hamna i den
situationen, men självfallet går det att fatta snabba
beslut om det värsta -- sett från min utgångspunkt --
skulle hända. Det innebär av allt att döma att vi får
anpassa oss, så att vi kommer närmare våra
grannländer.
När vi fattade 1990 års beslut utgick vi från att
utvecklingen mot avreglering och
marknadsanpassning skulle gå snabbare än vad det
i praktiken gjorde. Vi ser nu att GATT-
förhandlingarna på detta område först under de
senaste månaderna har avslutats. Vi beräknade att
det skulle vara avklarat före den 1 januari 1991. Det
visar att det tar lång tid innan beslut i den stora
världen verkligen leder fram till något konkret.
Vi upplever också att EU försöker förändra sin
jordbrukspolitik, men det kommer att gå betydligt
långsammare än i Sverige. Detta måste vi dra vissa
slutsatser av. Om vi skulle hamna utanför EU måste
vi fatta beslut som är någorlunda samstämmiga med
den inriktning som man i EU och i vår närmaste
omvärld planerar för.
Vi har givetvis alla ett gemensamt ansvar för att
göra det som är nödvändigt i olika situationer. Men,
Jan Jennehag, jag är optimist. Jag är ganska
övertygad om att det blir ett positivt ja i
folkomröstningen när svenska folket får klart för
sig vad ett ja-alternativ innebär i jämförelse med ett
nej-alternativ. Då behöver vi inte bekymra oss om
detta. Vi skall givetvis ta i de problem som då
uppstår.
Jag vill inte säga att detta är problemfritt, men det
är betydligt färre problem om vi kommer med i den
europeiska gemenskapen än om vi hamnar utanför.