Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr
26 behandlas regeringens förslag om stöd till
jordbruket i norra Sverige och
socialförsäkringsskyddet för jordbrukare. Vidare
tas förändringar av vegetabilieproduktionens
villkor upp i samband med vad ett svenskt
medlemskap i EU innebär. I det sammanhanget tas
också det svenska omställningsprogrammets
utväxling mot EU:s trädesprogram upp till
behandling.
Herr talman! Åke Selberg och socialdemokraterna
kritiserar här i kammaren och i en till betänkandet
fogad reservation regeringens förslag när det gäller
stödet till jordbruket och stödet till
livsmedelsindustrin i norra Sverige. Man menar att
förslaget försämrar lönsamheten i det norrländska
jordbruket, och man pekar på att kobidraget har
minskat och att inlösenpriset för spannmål har
höjts.
Vidare menar Åke Selberg att riksdagen, då beslut
om ny livsmedelspolitik fattades 1990, lovade att
den reformen inte fick leda till försämrad
lönsamhet inom det norrländska jordbruket.
Herr talman! Jag måste här erinra om att det har
hänt en hel del sedan det beslutet fattades 1990 som
försvårat bedömningarna av vad som har påverkat
lönsamheten och hur mycket. Exempelvis drog
förhandlingarna inom GATT ut på tiden, varför
aldrig några avstämningar av gränsskyddet
länderna emellan har kunnat ske, vilket aviserades
i beslutet 1990.
Under sommaren 1991 sänkte den dåvarande
socialdemokratiska regeringen gränsskyddet -- som
vi ser det -- i strid mot beslutet, vilket bidrog till att
oroa och försvåra produktionsbalanssträvandena
med påfrestningar på lönsamheten som följd.
Vidare inlämnades en ansökan om medlemskap i
EG, vilket starkt påverkade förutsättningarna för
omställnings- och avregleringsbeslutet.
Nuvarande borgerliga regering har sett detta att
föra in Sverige i EG/EU som en av de viktigaste
frågorna under mandatperioden. Därför har vi från
regeringssidan också föreslagit -- som vi ser det --
nödvändiga anpassnings- och infasningsåtgärder
när det gäller EU:s jordbrukspolitik. Vi menar att
dessa åtgärder är nödvändiga för en näring som
måste ha betydande framförhållning.
Den socialdemokratiska oppositionen har
emellertid inte ställt upp på dessa förslag. Tvärtom
har man hävdat att det inte bör fattas några
anpassningsbeslut före folkomröstningen i höst.
Som exempel på brist på realism i den
socialdemokratiska politiken kan nämnas det
förhållandet att man helt ville ta bort
arealersättningarna, som regeringen har föreslagit,
samtidigt som man ville sänka spannmålspriset och
dessutom höja produktionskostnaderna genom nya
handelsgödsels- och växtskyddsmedelsavgifter.
Denna lilla redogörelse visar att det har hänt
mycket sedan riksdagsbeslutet 1990 som har
förändrat förutsättningarna i grunden för den då
beslutade livsmedelspolitiken.
Om man ser på prisutvecklingen från 1991 och fram
till mars 1994, kan man kostatera att
konsumentpriserna på s.k. jordbruksreglerade
livsmedel inklusive moms sjunkit med 6,9 %. Detta
är en betydande sänkning, då konsumentprisindex
totalt visar en ökning med 8,6 %.
Producentpriserna har sjunkit med 1,3 %, och
produktionskostnaderna har ökat med 3,4 %. Det
är uppenbart att de producenter som inte har orkat
rationalisera eller effektivisera har fått en lägre
lönsamhet under perioden i fråga.
Herr talman! Jag vill här ta denna redovisning som
intäkt för att det har varit mycket svårt att uppnå
lönsamhet inom jordbruket och
livsmedelsproduktionen, oavsett var i landet
produktionen har bedrivits. Det är också svårt att
göra en rättvisande bedömning av vad och hur
mycket av effekterna på lönsamheten som beror på
avregleringsbeslutet 1990 eller på någonting annat.
Det faktum att förhandlingsuppgörelsen nu träffats
med EU om villkoren för Sveriges medlemskap
bl.a. när det gäller stödet till norra Sverige har
bidragit till regeringens förslag till i princip
oförändrat stöd under kommande budgetår.
Kostnaden beräknas uppgå till totalt 995 miljoner
kronor, varav 927 miljoner kronor avser jordbruket
och 68 miljoner kronor livsmedelsindustrin.
Överenskommelsen med EU innebär att EU
medfinansierat ett s.k. bergsjordbruksstöd eller
stöd till s.k. mindre gynnade områden, LRF-stöd,
som får utbetalas i stödområden. Därutöver har
Sverige möjlighet att ge nationellt stöd i områdena
1--3 för att fylla upp resterande stödbehov. EG:s
miljöstöd skall också kunna användas för att möta
de specifika problemen i norra Sverige.
För närvarande pågår en översyn av på vilket sätt
stöden med hänsyn till EU-uppgörelsen i framtiden
skall utformas. Utformningen blir av allt att döma
något annorlunda än i dag. Dock kommer det totala
stödet att bli minst vad som gäller i dag.
Socialdemokraterna skapar motsättningar mellan
norr och söder genom sitt förslag om höjningar av
stödet med ytterligare 50 miljoner och sitt
resonemang om att överföra medel till Norrland på
det sydsvenska jordbrukets bekostnad. Detta är
djupt olyckligt. Jag är förvånad över att Åke
Selberg kan försvara en sådan utveckling och en
sådan politik.
Jan Jennehag tycks vara bekymrad för vad som sker
om folkomröstningen skulle innebära ett nej till
EU. Det är jag också. Dagens beslut, inte minst när
det gäller vegetabilieproduktionens
förutsättningar, gäller under förutsättning att det
blir ett ja i folkomröstningen. Vad som skulle ske
efter ett nej är att nya beslut om en ny jordbruks-
och livsmedelspolitik återigen måste formas. Min
bedömning är att den politiken i högre grad än vad
som i dag gäller måste närma sig den som bedrivs i
vår nära omvärld. Skulle inte så ske, hotas landets
livsmedelsproduktion och därmed den levande
landsbygden.
Problemen, Jan Jennehag, kan undvikas. Ställ på
samma sätt som företrädaren i utskottet, Annika
Åhnberg, upp för ja-sidan i folkomröstningen den
13 november! Då löser vi problemen.
Herr talman! Det är glädjande att utskottet enigt
har kunnat sluta upp kring överenskommelsen med
jordbrukarna om överföring av ansvaret för
socialförsäkringsskyddet till jordbruksnäringen.
Herr talman! Det är också bra att beslut nu kan
fattas om vegetabilieproduktionens förutsättningar
och att det svenska omställningsprogrammet kan
utväxlas mot EU:s trädesprogram. Det är mycket
angeläget att svenska lantbrukare framöver får
chansen att på så lika villkor som möjligt
konkurrera med lantbrukarna i övriga EU-länder.
Omställningsprogrammet gick i stå i och med att
ansökan om medlemskap i EG inlämnades. Därför
blev omställningen inte fullt ut av den omfattning
som man kunnat förutse. Möjligheten att satsa på
alternativ fick inte fullt ut genomslag. Vi får därför
nu hoppas att medlemskapet nu också blir
verklighet.
Socialdemokraterna menar nu i sitt särskilda
yttrande att dagens förslag till beslut enbart gäller
under förutsättning av ett svenskt medlemskap i
EU. Vi har på regeringssidan ingen annan
uppfattning. Men vi förutsätter dock att också
andra partier är beredda att ta sitt ansvar för att ge
jordbruksnäringen rimliga villkor framöver,
oavsett folkomröstningens resultat. Tyvärr finns
det anledning att tvivla på Socialdemokraternas
ambition i detta avseende. Detta omdöme baseras
på de offentliga utspel som framträdande
socialdemokrater har hängivit sig åt under våren.
Herr talman! Jag vill också direkt bemöta Åke
Selberg, som tog upp frågan om hanteringen av
Norrlandsstödet. Han riktade viss kritik mot
regeringen för att ha gjort en uppdelning genom en
särskild proposition. Men jag kan konstatera att det
när det gäller t.ex. Norrlandsstödet länge har varit
mer en regel än ett undantag att förslag om detta
framlagts i särproposition och ej i
budgetpropositionen. Det har visserligen, kan man
säga, också funnits vissa fördelar med detta. Man
har haft bättre beräkningsunderlag att tillgå. Det är
det som är orsaken till att så har skett också detta
år.
Åke Selberg berörde mjölkkvoterna. Jag vill bara
säga att arbete pågår, och jag vill inte föregripa
detta. Jag har dock en tro på att man skall klara av
detta just i samarbete mellan bönderna och
myndigheten. Det är viktigt att vi kan lösa
problemet på ett vettigt sätt framöver. Selberg tog
också upp frågan om det skulle vara regionaliserade
kvoter eller ej. Jag förutsätter att den diskussion
som tidigare gällt Norrland också gäller i dag. Där
har vissa hänsyn tagits till att de kvoter som man
haft skall kunna förbehållas just detta område, som
är särskilt beroende av mjölkproduktionen.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till
hemställan i jordbruksutskottets betänkande och
avslag på reservationen.
Herr talman! Eftersom Åke Selberg i dag
framträder i sin sista riksdagsdebatt i och med att
han efter denna valperiods utgång lämnar
riksdagen, vill jag tacka för den tid som varit.
Åke Selberg har varit här i tolv år och hela tiden
suttit med i jordbruksutskottet. Jag har också själv
haft förmånen att delta i utskottet under dessa år.
Jag vill tacka för de många dialoger och debatter
som han deltagit i såväl i utskottet som här i
kammaren. Jag har lärt känna Åke Selberg som en
politiker präglad av realism och eftertänksamhet.
Hans vänliga och kamratliga sätt har gjort honom
till en populär ledamot av jordbruksutskottet.
Vi tackar alla Åke Selberg för det som varit och
önskar honom lycka till när han nu återvänder till
den egna torvan i Gunnarsbyn i hemlänet
Norrbotten.