Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i
debatten. Låt mig möjligen säga till Åke Selberg
och alla andra norrlänningar att det säkert också
finns centerpartistiska norrlänningar som vill ha ett
högre Norrlandsstöd. I den rådande ekonomiska
situationen har vi gjort bedömningen att det som är
föreslaget i propositionen är det rimliga.
Låt mig också säga att det från min utgångspunkt är
välmotiverat med en regionalisering av
mjölkkvoterna. Hur det kommer att utformas skall
vi se så småningom när de arbeten som vi nu håller
på med blir färdiga.
Jag begärde ordet för att säga någonting med
anledning av Åke Selbergs inlägg. Han
tillkännagav det för mig hittills okända att han
kommer att lämna riksdagen i och med denna
mandatperiods slut. Det gjorde att det kändes
angeläget för mig att säga någonting.
Ledamöter som Åke Selberg -- som har kunskap,
förståelse och känsla för de frågor som han arbetar
med -- har vi behov av i riksdagen. Vi är glada så
länge de är med men har också förståelse för om de
vill göra någonting annat.
Åke Selberg och jag har samarbetat i
jordbruksutskottet i sex år. Det är en stor förmån
att ha fått de åren tillsammans med honom.
Jag skulle också vilja säga att vi i dagsläget behöver
ökade internationella kontakter, en ökad
internationell samverkan. Därför har vi förhandlat
med den europeiska unionen. Därför står vi i
beredskap att gå in i den europeiska unionen fullt
ut också med jordbrukspolitiken från den 1 januari
1995. Jag tror att det i det perspektivet blir möjligt
att t.o.m. ge Norrlandsjordbruket en bättre
ställning än i dagsläget.
Vi behöver också en nationell sammanhållning. Vi
behöver vänner över partigränserna. Det kanske
blir ännu mer utmärkande i framtiden. Därför vill
jag utnyttja detta tillfälle till att säga tack till
vännen Åke Selberg.