Herr talman! Det är alldeles riktigt att många
bäckar små gör en stor å. Vi har fått höra av
regeringens företrädare att det, om det blir en rösts
övervikt åt ena eller andra sidan, kommer att gälla
som ett resultat. I den meningen kan jag inte bortse
från att även min åsikt har en betydelse. Jag hävdar
dock att man övervärderar mig om man säger att
problemen blir lösta om jag ändrar åsikt.
Självfallet har vi som företräder ett nej till
medlemskap i den europeiska unionen -- och inte
ja-anhängarna -- i första hand ett ansvar att
formulera en politik. Det bekymrar mig att vi
hamnar i ett läge då det är svårt att undvika en
fortsatt regleringspolitik av det svenska jordbruket.
Detta är något som vi måste lösa, inte bara på
varsin sida av skiljelinjen mellan detta ja eller nej.
Det är ett gemensamt ansvar för oss alla att
betrakta olika utfall, vare sig vi gillar dem eller inte.
Detta ansvar finns naturligtvis hos regeringen. Det
är fel att påstå någonting annat. Jag menar att
regeringen har försummat att analysera
situationen. Jordbruksutskottet konstaterar att det
inte finns underlag för att göra något ytterligare.
Det är ett bekymmer. Om det vore så enkelt att
Vänsterpartiet kunde ställa upp med en politik som
Ingvar Eriksson kunde ansluta sig till tror jag att vi
skulle kunna lösa den detaljen. Det gäller
framtiden för en näring som naturligtvis kommer
att betyda mycket, inte minst för Norrlands
möjligheter att överleva. Det tas också upp i detta
betänkande.