Herr talman! Ingvar Eriksson tog upp många
synpunkter i sitt anförande. Jag skall börja med
Norrlandsstödet och den försämrade lönsamhet
som vi kan konstatera blir fallet om ingenting görs.
Också regeringen pekar i propositionen på att så
kan bli fallet.
Vi har försökt att hålla en linje som vi har varit
överens om i utskottet. Vi har varit överens om
nivåerna, om hur man skulle räkna på
Norrlandsstödet. Det är det som vi har vidhållit.
När det sedan gäller förändringarna av
gränsskyddet är ju Ingvar Eriksson väl medveten
om att också ni i regeringsställning har vidtagit
sådana åtgärder.
Att en ansökan till EG eller EU skulle innebära att
vi brådstörtat måste börja förändra och åter gå över
till regleringspolitiken tyckte vi inte var
nödvändigt. Vi är väl medvetna om, som jag sade i
mitt inledningsanförande, att vi naturligtvis måste
ta upp diskussionen och göra de förändringar som
är nödvändiga. Men att det skulle ske från ett år till
ett annat har utan tvekan skapat många frågetecken
hos såväl lantbrukare som andra människor.
Vi handskas med mångmiljardbelopp. Det gäller
därför att vinna förståelse och respekt hos de
enskilda människorna. Vi handskas ju också med
mycket samhällspengar.
Vi har inte, Ingvar Eriksson, sagt att man skall ta
bort arealbidraget. Vi ville behålla inkomststödet.
Vi ville behålla så mycket som möjligt av 1990 års
beslut för att kunna göra en övertänkt förändring
inför ett eventuellt EU-medlemskap.
Ingvar Eriksson tog själv upp frågan om
medlemsavgiften och hur den skall betalas. Han
riktade kritik mot socialdemokratiska företrädare.
Jag skulle vilja rikta frågan tillbaka: Hur tänker ni
finansiera det? Rykten går att det pågår ett arbete
här. Det är ju inte bara medlemsavgiften utan också
annat som skall finansieras.