Herr talman! Åke Selberg tog upp den
gränsskyddsförändring som skedde några månader
efter det att beslutet trädde i kraft sommaren 1991.
Vi hävdar att det var en olycklig
gränsskyddssänkning, som inte bidrog till att skapa
förtroende hos dem som är beroende av beslutet.
Vi hade gemensamt målsättningen att vi skulle få
bort överskottet, och om näringen bidrog till att få
bort överskottet genom att skapa balans skulle den
få tillgodoräkna sig de vinster som detta skulle ge
genom att exportförlusterna då sjönk. Men i stället
gjorde den förändringen att det blev lättare för
livsmedel utifrån att komma in över gränsskyddet
som var sänkt.
Det bidrog självfallet inte till att skapa mer av
balans. Det innebar i stället påfrestningar när det
gällde jordbruksproduktionen. Man fick nya
överskott i och med att det flöt in mer, och
jordbruket fick självt stå för de exportförlusterna,
eftersom exportstödet på den svenska sidan var
borttaget. Det var av det skälet som vi menade att
den gränsskyddssänkningen var olycklig och --
hävdade vi också -- stod i strid med intentionerna i
riksdagsbeslutet.
Åke Selberg påstod att vi vill gå över till
regleringspolitiken igen. Vi har inte velat gå över
till regleringspolitiken, men vi har medvetet försökt
anpassa oss till den politik som gäller inom EU.
Åke Selberg har själv sagt att kommer vi med i EU
är det den jordbrukspolitiken som får gälla.
Vi menar att jordbrukarna i stort sett ett år i förväg
måste ha reda på vad som gäller för
vegetabilieproduktionen för att kunna planera sin
produktion. Det får de inte om man, som
socialdemokraterna här, inte vill ge några sådana
besked i tid. Det gäller att stegvis anpassa sig till det
system som EU har när det gäller
vegetabilieproduktionen, och det är det regeringen
har gått in för. Det gäller alltså att skapa bästa
möjliga förutsättningar för att klara detta på ett
vettigt sätt med så liten reglering som möjligt.