Fru talman! Det är för att man har försökt få bort
köerna, vilket man till stor del har lyckats med i
Stockholm, som det har gått åt pengar.
Jag ska först svara på en fråga som Conny Öhman
tog upp förut. Det gällde vår försäkring och tillägg-
stjänsterna. Det är sådana som Prioriteringsutredning-
en rekommenderar som lämpliga tilläggstjänster, t.ex.
att man för att kunna arbeta ska kunna betala extra för
ett rum med dator. Det står klart angivet.
Nu går vi tillbaks till pengarna. Det är riktigt att
1,25 miljarder anslås, men ni finansierar ju dem ge-
nom att minska på andra konton som redan finns för
landstingen i dag. Det står mycket tydligt och klart, så
det är alldeles klarlagt.
Då är de pengar som finns i handlingsplanen kvar.
För landstingen är det lite drygt 6 miljarder, eftersom
man har fördelningen 70-30.
Nu har ni kommit överens med landstingen om att
dra ned på ersättningen till läkemedelsersättningen
från staten till 5 %. Läkemedelskostnaderna har ökat
varje år - i mer än tio år - med ca 11 %. Ingen tror att
de kommer att öka mindre. Detta innebär att man
lägger ett besparingsbeting på landstingen på 5 %.
Det kan man göra om man är medveten om att
landstingen är planekonomier som bara kan göra den
besparingen genom att minska på åtgärder inom vår-
den. I själva verket får landstingspolitikerna 1,7 mil-
jarder mindre att röra sig med därför att läkemedel-
kostnaderna utvecklas så.
Dessutom går de 200 miljarder back när det gäller
de pengar som ni talar om - 1,25 miljarder - eftersom
de redan finns och ni bara flyttar om mellan kontona.
Man går 1,9 miljarder back. På tre år är det ungefär
de 6 miljarder landstingen får. Eftersom detta har
längre effekt betyder det att landstingen netto går
back genom de s.k. nya tillskott som ni ger vården,
för ni drar in med den andra handen.
Sådan är socialdemokratisk vårdpolitik. Så tillför
man nya resurser. Man tricksar i kontodjungeln och
flyttar från det ena kontot till det andra och lägger ut
beting som landstingen inte kan möta eftersom ni har
försatt dem i den situationen att de är planekonomier
utan möjlighet till flexibilitet.