Fru talman! När det gäller den första frågan kan
jag vara lika kortfattad mot Kenneth Johansson som
jag var mot Kerstin Heinemann. Självfallet är det
beslutet som gäller.
Jag kan ana mig till att det som Kenneth Johans-
son syftar på är ett citat av mig som fanns i Dagens
Medicin en gång. Jag måste säga att jag blev väldigt
förvånad när jag läste den tidningen och hur man
hade citerat mig. Jag kände faktiskt inte igen mitt eget
uttalande i det sammanhanget. Så min förvåning över
det uttalandet kan jag dela med Kenneth Johansson.
Det är inte alltid det som man själv säger stämmer
överens med det som står i massmedierna. Det kan
jag återigen konstatera.
Sedan gällde det patientens ställning. Det är inte
så länge sedan vi behandlade förslag som handlade
om att stärka patientens ställning. Det tar alltid tid att
få genomslag för sådana här saker i vården. Det vet vi
när vi diskuterar bemötanden och mycket annat som
det här handlar om. Det handlar om att informera
patienten på ett riktigt sätt och om att försäkra sig om
att patienten har förstått informationen på ett riktigt
sätt. Det är ju också på det sättet att det är svårt att
leva upp till alla de här sakerna, som vi förknippar
med en god vård, när man har svårigheter att rekryte-
ra personal. Men självfallet är det min förhoppning
att man, allteftersom resurserna blir bättre för vården,
även kan ta till sig det här och jobba starkare och på
ett bättre sätt på många håll med även de här frågor-
na.