Fru talman! I debatten har det pratats om nytän-
kande, om att se framåt och att ha patienten i cent-
rum. Jag ansluter mig till det som Kenneth Johansson
har sagt här tidigare och tänker sedan gå in på en
särskild del som jag har motionerat om. Det gäller
alternativmedicinen.
Kostnaderna för läkemedel ökar allt snabbare,
kostnaderna för långtidssjukskrivna likaså. Det är en
situation som vi måste se ur både mänskligt och eko-
nomiskt perspektiv. Man kan fråga sig: Varför är
människor sjuka? Varför behöver de så mycket medi-
cin? Och vad är det som gör en människa frisk?
En viktig lärdom som vi måste ta med oss från
1900-talet är att vi förr eller senare måste betala priset
för att inte ta vara på och inte ta ansvar för vår hälsa.
Vi fokuserar alltför mycket på det sjuka. Vi skiktar
upp det i skivor i stället för att se helheten och idka
mer hälsovård. Alltfler medborgare som känner sig
sjuka blir t.ex. ordinerade provtagningar. Ofta har de
en komplex bild och det går inte att finna någon orsak
till varför de inte känner sig friska. De känner sig
missnöjda när de lämnar vården. Många vandrar
också runt i vården med hopp om att få en diagnos -
men tyvärr utan att få det.
Stockholms läns landsting har nyligen gjort en
enkätundersökning där man kartlagt befolkningens
erfarenheter av och inställning till olika vårdgivare
och vårdformer, med särskild fokus på alternativa och
komplementära vårdformer. Tre av fyra säger att de
önskar ett ökat samarbete mellan den vanliga hälso-
och sjukvården och den alternativmedicinska. Tre av
fyra anser också att Stockholms läns landsting bör
satsa på forskning om alternativa och komplementära
behandlingsformer.
Här har flera gånger sagts: Lyssna på medborgar-
na! Det tycker jag är jätteviktigt. Detta är ju en väx-
ande trend, vare sig myndigheterna är med på noterna
eller inte. Allmänheten struntar i om det finns forsk-
ning, bara man känner att man blir hjälpt.
Alternativmedicinbetänkandet, som lades fram i
slutet av 80-talet, var ett digert material på ca 1 000
sidor. Det har nu legat till ingen nytta i alla dessa år.
Ta fram det och damma av det!
Starta ett nationellt centrum för alternativ- och
komplementärmedicin, ett centrum som kan bedriva
utbildning, forskning och utveckla policyriktlinjer för
komplementärmedicinen i Sverige och som ger
landstingen möjligheter att fortsätta det arbete som de
har utvecklat. Många landsting gör undersökningar
och ligger i startgroparna. Allt detta för att öka pati-
entsäkerheten, förbättra utvärderingsmetoderna av
komplementärmedicinen samt definiera principerna
för evidensbaserad samverkan mellan skolmedicin
och delar av komplementärmedicinen.
Hur kan alternativ behandling bidra till att uppnå
bättre folkhälsa? Vi behöver ett starkt samarbete
mellan dagens skolmedicin och alternativ- och
komplementärmedicinen. Se bara vilket gensvar ut-
bildningarna i komplementärmedicin på Karolinska
har fått! Man ökar vårdgivarnas kunskap om olika
system, paradigm och metoder. Däremot tränar de
inte någon speciell metod. Att försöka förstå varand-
ras kunskaper och respektera dem, för att på bästa sätt
ställa upp för patienten, står i centrum.
Eftersom alltfler söker den alternativa eller
komplementära medicinen krävs en ömsesidig kun-
skap bland vårdgivarna. Patienterna söker ju där de
får hjälp. För att man ska få ett helhetsperspektiv
måste patienten våga tala om att han eller hon använ-
der sig av alternativen. Annars kan det bli alldeles
galet.
Det växer underifrån upp ett samarbete. Det tyck-
er jag är bra. Det finns ett tyst erkännande. Båda
parter vet sina roller. De har en öppen kommunika-
tion på många ställen. Allmänmedicinare som är
utbildade i alternativen bedriver mottagningar på
båda områdena, remitterar eller ser till att patienten
får vetskap om att det finns andra metoder.
Jag läste just om en man som stod i begrepp att
stomiopereras. Det var enda alternativet. Han vägra-
de. Han gick till en homeopat, fick hjälp och slapp
genomgå operationen, med allt vad en sådan för med
sig både för patienten och för landstingens ekonomi.
Vi måste mjuka upp skrivningen i lagen som går
ut på att man i samarbete med patienten ska kunna
komplettera den vanliga behandlingen med alterna-
tivmedicinsk behandling. Vi ska ju föra medborgar-
nas talan.
Jag läste en intervju med socialministern inför
ordförandeskapet där han säger att "den viktigaste
utmaningen inom hälso- och sjukvårdens politikom-
råde är att övervinna ojämlikheter i hälsa både inom
och mellan EU:s medlemsländer". Det tycker jag
förpliktigar.
Nationella och officiella erkännanden av komp-
lementärmedicinen samt ökade insatser inom skol-
medicinen är något som både WHO och Europapar-
lamentet i olika resolutioner kraftfullt argumenterar
för. I t.ex. vårt grannland Norge har man startat ett
nationellt centrum i Tromsö, där man satsar på forsk-
ning och utbildning på ett brett plan. Den här frågan
har fått ett starkt stöd i parlamentet.
Hälften av patienterna ska vara barn: barn med
psykiska störningar, bokstavsbarn, barn med beteen-
deproblem. Men man vänder sig också till gravida
med t.ex. illamående, blödningar osv., där man an-
vänder sig av bl.a. homeopatiska metoder.
Danmark har startat ett centrum i Köpenhamn. De
arbetar med användning på livsstilssjukdomar, med
forskning om astma och allergi och om alternativ till
antibiotika.
Sverige är faktiskt det enda land i världen med re-
striktioner när det gäller alternativmediciner till barn
och gravida. Man kan fråga sig varför.
EU har uppmanat medlemsländerna till forskning.
Vad har Sverige gjort? Har det gjorts en uppföljning
av hur många forskningsrapporter som har gjorts
inom alternativmedicinen? Vad är orsaken till att det
inte finns någon sådan? Det finns det nämligen inte.
Det behövs infrastruktur. Det behövs kommuni-
kation. Det behövs forskningsmedvetenhet, medel
och utbildning för att klara av den här forskningen
och ge det stödet. Därför behövs det nationella cent-
rumet.
Jag har med glädje noterat att det är flera partier
som ställer sig bakom de yrkanden som fanns i min
motion. När man läser handlingen ser man att ut-
skottsmajoriteten säger att man tycker att detta be-
hövs, men man avser inte att göra någonting. Det
tycker jag är lite underligt.
Men jag har faktiskt läst vårpropositionen. När
man läser den finner man en rad som säger: 3 miljo-
ner till alternativmedicin. Men det står inte mer. Det
finns ingen förklaring. Men naturligtvis har jag tolkat
den skrivningen i detta betänkande som att nu äntli-
gen händer någonting, nu gör man någonting. Nu
sätter man av 3 miljoner till ett centrum för forskning
när det gäller alternativ- och komplementärmedici-
nen.
Jag ville bara lyfta fram detta, trots att jag hade
flera andra motioner. Men jag yrkar naturligtvis,
precis som Kenneth Johansson har gjort, bifall till
reservationerna 4 och 8, även om jag står bakom alla
våra reservationer till detta betänkande.