Fru talman! Sverige har sedan flera år fört en re-
striktiv narkotikapolitik som främst bygger på åtgär-
der inom tre områden. Det första området är förebyg-
gande insatser; information och kunskapsspridning i
skolor och fritidsverksamhet och genom många orga-
nisationer.
Det andra området är kontroll och lagstiftning som
ger möjlighet att angripa narkotikabrottsligheten och
begränsa tillgången - men också efterfrågan. Det
tredje området är behandlingsresurser som sätts in för
att rehabilitera dem som redan hamnat i missbruk.
Det kan, när man jämför med andra länder, sägas
att vi i Sverige har varit framgångsrika. Det beror just
på att vi arbetar över alla dessa tre områden.
För oss är kampen mot narkotikabrottsligheten en
av de viktigaste uppgifterna. Målet är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Därför har vi också sagt att
detta område skall vara prioriterat. Det råder alltså
ingen tvekan om var vi står i dag. Vi vill på alla sätt
motverka de legaliseringssträvanden som finns ute i
Europa och som också börjar diskuteras i vårt land.
Den tullagstiftning som vi skall besluta om i dag är ett
effektivt hjälpmedel i kampen mot narkotikan.
Inför EU-omröstningen blev tullen och dess kon-
trollmöjligheter till ett slagträ i debatten. Jag tror
aldrig att jag har hört så många osakliga påståenden
än de som då fördes fram i debatten. I broschyrer och
medier framkom uppgifter som inte hade någon
grund. Detta har skrämt många medborgare. Många
tror i dag att det inte finns någon kontroll, och att
varor därför kan flöda fritt över gränsen utan några
som helst begränsningar.
Därför är det viktigt att klargöra att lagstiftningen
ger samma möjligheter som tidigare. Det är ingen
förändring. Man kan ingripa utan brottsmisstanke, och
man kan göra selektiva kontroller. Däremot är det
förbjudet med slumpmässiga kontroller, s.k. stick-
prov. Tullverket har inte heller använt sig av stick-
provskontroller på många år. Nu blir alltså detta så att
säga bekräftat.
Reglerna är en grund för ett effektivt brottsbe-
kämpande, och de står inte i strid med EG-rätten. Av
den orsaken finns det inte skäl att ändra organisatio-
nen.
Det moderata förslaget att polisen skall ta över in-
nebär att man höjer ribban. Det krävs misstanke för
att man skall kunna ingripa. Eller kan det vara så att,
som det antyds i reservationen, polisens misstan-
kegrad skulle vara densamma som när det i proposi-
tionen föreslås att tullen skall kunna ingripa utan
misstanke? Då undrar jag vilka befogenheter polisen
kommer att ha inne i landet.
Att det är viktigt med samarbete mellan tull och
polis är självklart. Det förekommer också på alla
nivåer och det fungerar väl, det har vi - bl.a. när jus-
titieutskottet varit på resa i Skåne - fått bekräftat.
Man samarbetar väl. Jag kan inte se någon motsätt-
ning mellan brottsbekämpning och att varor och indi-
vider skall kunna gå över en gräns. Det finns inga
motsättningar i förhållande till brottsbekämpningen.
Likaledes är det viktigt att tullen får de möjlighe-
ter som behövs för att öppna brev och andra postför-
sändelser. Det är också viktigt att en postspärr kom-
mer till stånd.
Reglerna i regeringsformen ger skydd för medbor-
garna, och Europakonventionens bestämmelser för de
mänskliga rättigheterna innehåller regler om rätt till
domstolsprövning och rättssäkerhet. Domstolspröv-
ningen är inte absolut. Därför är det så att Moderater-
na, även när de i fråga om postförsändelser och post-
spärr föreslår att man skall använda brottsbalkens
regler, ställer högre krav.
Regeringen har också tagit upp detta i propositio-
nen, men det är alltid fråga om en avvägning mellan
den enskildes intresse och samhällets. Eftersom en
stor del av narkotikahanteringen sker med postförsän-
delser - man gör stora beslag årligen - och eftersom
det finns ett samhällsintresse att begränsa narkoti-
kabrottsligheten, måste också tulltjänstemännen och
posten få tillgång till verktyg för att göra detta.