Herr talman! Nej, Björn Hamilton, kommande generationer kommer inte att kunna leva på samma välståndsnivå som vi gör. Vi lever i en globaliserad värld. Den övriga världens befolkning kommer att kräva sin beskärda del av energi och andra naturtillgångar. Vi måste dela med oss av det.
Jag tänker inte tala så mycket om kärnkraften, men resultatet av den forskning som finns i dag är att man bedömer att man kanske hittar en teknisk lösning som ligger 40, 50, 60 eller 70 år fram i tiden. Det är tekniskt möjligt, säger man. Man kan hitta ny fusionskraft och allt vad det kan vara. Men ekonomiskt är det knappast troligt. Det bekräftas av flera amerikanska oberoende bedömare. Vi har McKinseyrapporten och andra rapporter som visar att den här utvecklingen kommer att bli väldigt dyr. Nog om det.
Vad vill regeringen med Vattenfall? Det är en fråga som jag har ställt mig många gånger. Inte med ett ord nämner man Vattenfalls roll i svensk energiförsörjning i framtiden. Man skriver i betänkandet att det inte finns någon anledning att ändra ståndpunkt.
Den rödgröna oppositionen har en uttalad ambition att Vattenfall ska vara den ledande aktören när det gäller energiomställningen i Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Regeringen med utskottets majoritet säger att det är helt okej att Vattenfall fortsätter på inslagna vägar. Det är okej att handla kolkraft och kärnkraft och vara en av de största nedsmutsarna i Europa, en av de största spridarna av koldioxid i Europa.
Det är inte en trovärdig miljöpolitik om man säger sig värna om miljön.