Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.
När vi är fyra så eniga partier om en proposition blir det naturligtvis lite återupprepningar. Det markerar bara att vi i princip tycker lika inom alliansen, och det måste ju vara en styrka.
Klimatet är en av våra stora, globala, politiska utmaningar. Klimatförändringarna påverkar människors hälsa, skapar konflikter och förstör naturen. FN:s klimatpanel konstaterar att ökningen av växthusgaser i atmosfären och jordens förhöjda medeltemperatur med 90 procents sannolikhet beror på olika utsläpp. Energianvändningen har varit en bidragande orsak till detta. Nu gäller det att förändra vårt sätt att använda olika energiformer så att vi minskar klimatpåverkan.
Vi måste förändra transporternas klimatpåverkan genom koldioxidsnåla bränslen, effektiva motorer och tuffa krav på aktörerna på transportmarknaden. Vi måste underlätta för ökad andel koldioxidsnål energiproduktion. Vi måste använda klimatskatter och handel med utsläppsrätter och andra marknadsekonomiska verktyg i kampen mot utsläppen. Och vi måste effektivisera vår energianvändning och på det sättet minska kostnader och utsläpp. Min kollega Cecilie Tenfjord-Toftby kommer senare att utveckla den delen av betänkandet.
Vårt välstånd bygger på att vi haft en god tillgång på energi i vårt land. Utbyggnaden av vattenkraften skedde parallellt med industrialiseringen och var en av förutsättningarna för vår välfärdsutveckling. Genom en tidig satsning på kärnkraft har vi också skapat en gynnsam utgångspunkt för arbetet med bättre klimat och miljö i vårt land.
Sveriges beroende av fossila bränslen, som olja och kol, har minskat betydligt under de senaste åren. I dag är ca 95 procent av svensk elproduktion fossilfri, liksom stora delar av den energi som används i industrin och för uppvärmning av bostäder.
Den stora fossilanvändaren är i dag transporterna som endast brukar 5 procent fossilfritt. Det finns alltså fortfarande stora utmaningar.
Fru talman! Grunden för regeringens proposition om energipolitiken är den mycket offensiva överenskommelse som Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna ingick i februari. Propositionen föreslår en välavvägd energipolitik som ger förutsättningar för ett långsiktigt omställningsarbete inom energisektorn med sikte på att bidra till fortsatt utveckling av vårt välstånd och att våra barnbarn får möjlighet att leva under samma förhållanden som vi själva har gjort.
Det är också viktigt att grunden för Sveriges politik på detta viktiga område ligger i fas med EU:s klimatpolitik. En utgångspunkt i vårt energi- och klimatarbete måste vara att öppna för och söka gemensamma åtgärder inom Europeiska unionen. Sverige har varit pådrivande för de höga ambitioner som EU har. Sverige arbetade hårt för att få till stånd ett energi- och klimatpaket.
Energipolitiken ska inte reglera detaljerna utan ange riktningen och ramarna för utvecklingen. Den förnybara energin måste ges förutsättningar för en kraftfull utveckling samtidigt som kärnkraften länge kommer att vara en del av vår koldioxidfria elproduktion.
Regeringens förslag att göra det möjligt att ersätta nuvarande kärnkraftsreaktorer samtidigt som man öppnar för en kraftfull vindkraftsutbyggnad gör att producenterna inom energisektorn kan bibehålla och vidareutveckla en fossil- och koldioxidfri elproduktion i vårt land. Till detta kommer biomassa, vågenergi och solenergi som komplement.
Vi har också sett en breddad acceptans i samhället för denna offensiva politik för att snabbt ställa om till ett samhälle utan fossila bränslen på ett marknadsmässigt bra sätt. Politiken ska inte enbart drivas med pekpinnar och förbud, utan ska stimulera och ge ekonomiska morötter till den som väljer att ställa om till ett mer hållbart samhälle.
Propositionen ger en möjlighet för både producenter och konsumenter att överblicka politiken för en lång tid framöver. Den ger en stabil situation på energimarknaden som garanterar såväl en grön utveckling som en stabil energiförsörjning. Spelregler som ofta ändras leder till uteblivna investeringar och en osäkerhet för producenterna som innebär högre elpriser och en fördröjd positiv utveckling.
Några viktiga mål är att andelen förnybar energi ska utgöra minst 50 procent av energianvändningen år 2020, vilket är ett mer ambitiöst mål än det som Europeiska unionen beslutade om för Sverige. Andelen förnybar energi inom transportsektorn ska vara minst 10 procent 2020. Dessa mål är tydliga och långsiktiga, vilket gör det lätt för producenterna att planera inför framtiden och våga göra nödvändiga investeringar.
Herr talman! Det är framför allt viktigt att transportsektorn släpper sitt beroende av fossila bränslen. År 2007 kom hela 32 procent av Sveriges samlade utsläpp från just transportsektorn. Regeringen har som ambition att transportsektorn bör vara oberoende av fossila bränslen år 2030. Elhybrider och eldrivna bilar är ett sätt att åstadkomma detta. Man läser dagligen om framsteg på detta område. Svensk industri har flera intressanta utvecklingsprojekt på gång. Trycket både från konsumenter och från regering är stort i denna fråga.
Elcertifikatssystemet har visat sig vara ett effektivt och kraftfullt styrmedel för att snabba på produktionen av den förnybara elproduktionen. Därför har regeringen i propositionen skrivit att ett nytt mål om att öka den förnybara elproduktionen i nivå med 25 terawattimmar till 2020 jämfört med läget 2002 vore att kraftigt öka ambitionen på detta område jämfört med de tidigare målen till 2016.
En viktig del i den svenska energimixen är kärnkraften. Den beräknas stå för ca 68 terawattimmar nästa år. Den kommer även att spela en stor roll i vår energiförsörjning för en lång tid framöver. Kärnkraften uppfyller ett av de viktigaste kriterierna i dagens klimatdebatt, nämligen att den nästan är helt fri från koldioxidutsläpp. Det är därför positivt att regeringen avser att utreda borttagandet av avvecklingslagen och att man vill möjliggöra för ett kontrollerat och säkert generationsskifte i vårt kärnkraftsbestånd.
Herr talman! Utbyggnadstakten för vindkraften i Sverige har de senaste åren varit snabb. Preliminära siffror pekar på en produktionsökning av vindkraft på hela 38 procent mellan 2007 och 2008. Regeringens förslag om en planeringsram motsvarande en årlig produktionskapacitet på 30 terawattimmar till 2020 är positiv. Det är viktigt att vi har en stabil och miljövänlig mix i vår energiproduktion och en utbyggnad av vindkraften. Här har elcertifikatssystemet bidragit till en positiv utveckling.
Sammantaget är regeringens energi- och klimatpolitik mycket offensiv och leder till resultat. Vi ska fortsätta att verka inom Europeiska unionen för att få andra länder att också öka sina ambitioner på detta område. Det är dock viktigt att komma ihåg att EU är den region i världen som gör mest inom klimatområdet, och Sverige gör mest inom Europeiska unionen.
Jag har i mitt anförande, herr talman, inte berört vad oppositionen vill. Det beror mest på att det är svårt att se en enad handlingslinje inom oppositionen. Vad vill man till exempel med kärnkraften? Om man vill lägga ned kärnkraften, hur ska man ordna ersättningsel utan att vi ska behöva klä oss i säck och aska?
I detta anförande instämde Staffan Anger, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).