Herr talman! Jag ska ge statsrådet rätt i en sak. Ingen klimatpolitik utan energipolitik. Det är helt rätt. I övrigt tjabbar vi inte om småsaker. Vi har diskuterat kärnkraften, vi har diskuterat mål för olika delar, men jag vill säga klart och tydligt att det inte handlar om att vara bäst i klassen. Det här är en alldeles för allvarlig fråga som inte bara handlar om situationen i Sverige utan i världen. Då kan vi inte hålla på och diskutera om vi är bäst eller inte bäst och slå oss för bröstet. Det här är betydligt mycket viktigare än så.
Låt mig på en gång tala om här och nu att vi har en gemensam motion när det gäller energipolitiken. Den finns ju. Den är inlämnad. Den är presenterad. Den är också full med förslag om hur energipolitiken bör utvecklas för att vi ska nå de mål som vi behöver ha och utnyttja de möjligheter som vi har här i Sverige och som är unika på många sätt.
Ett par ord vill jag säga om energiförhandlingarna, eftersom jag var med på samtliga. Är det så att man kommer till en förhandling och inte har mandat att diskutera vissa frågor finns det ju inga möjligheter att hitta en öppning, en diskussion och en förhandlingslösning. Man kan vara låst från regeringens sida så att man enbart är beredd att diskutera vissa procentsatser, vissa mål. När det kom till frågan om kärnkraften hade ni inget förhandlingsmandat. Det var hugget i sten. Det är sanningen när det gäller den delen.
Det är det som är så väldigt viktigt att komma ihåg också när vi diskuterar, att vi inte bara kan hålla oss till en del eftersom vi nu diskuterar vad som sades i ett förhandlingsrum, vilket jag egentligen ogillar att man gör.
Jag vill också påminna statsrådet om att det har funnits en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet från 1997 som sträcker sig ända fram till att regeringen fattar ett nytt beslut. Där var kärnkraften en viktig del och skulle avvecklas.