Fru talman! När det gäller säkerhetskraven finns det flera rapporter som visar att Sverige har sämre säkerhetskrav än vad man har till exempel i USA. Så är det.
Det som är lite oroväckande när jag lyssnar till svaret är det här: Okej, vi köper uran utifrån. Vi bryter inte själva. Vi tar de miljöriskerna - det får någon annan bära. Det är inte att ta ett internationellt ansvar.
Det håller inte heller att säga att vad vi gör med kärnkraften här i Sverige påverkar inte i stort vad som händer ute i världen. Skulle vi föra över det resonemanget på alla övriga energiområden skulle vi inte göra någonting, för det spelar ingen roll. Men så är det ju inte! Det måste alltid vara någon som går före, som visar vägen, som törs bryta ny mark. Utan det får man ingen utveckling. Utan dem som vågar hade vi aldrig haft några nya uppfinningar över huvud taget. Utan dem som vågar tänka nya tankar stannar utvecklingen.
Det här är en farlig väg. Jag tror också att Karin Pilsäter egentligen inser det om hon tänker efter hur det ser ut. Vi är väldigt snabba att säga att Nordkorea inte ska ha kärnkraft, för det är farligt, och i Iran är det livsfarligt. Men här i Sverige är det jättebra. Det är ett resonemang som inte håller i slutändan.
Jag förstår inte varför ni håller fast vid kärnkraften. Ni sänder ut helt fel signaler. Det är bara vägen bort från de fossila bränslena och kärnkraften som är en väg till en hållbar ekonomisk utveckling som också är solidarisk med övriga världen. Vi kan inte fortsätta att använda energin på det sätt vi gör i dag.