Herr talman! När jag hörde Björn Hamiltons anförande kom jag att tänka på begreppet green wash. Det används när företag pratar väldigt mycket miljö och vill låta miljövänliga. Men det som de sedan gör är någonting helt annat. Jag vet att Vattenfall har blivit kritiserat för det. Även om Björn Hamilton är en synnerligen sympatisk person måste jag säga att hans anförande kändes mycket green wash. Moderaterna finns med på Naturskyddsföreningens svarta lista över dem som inte har bidragit till miljöomställningen. Jag tror att Gunnar Hökmark röstade nej till Kyotoprotokollet. Moderaterna drev en intensiv kampanj mot klimatinvesteringsprogrammet, och de sade nej till elcertifikatssystemet. Jag antar därför att det har varit en viss uppförsbacke inom Moderaterna för att förflytta positionerna, om man nu har gjort det i verkligheten eftersom det är det som vi väntar på.
I regeringsförklaringen som Fredrik Reinfeldt läste upp kunde vi höra att inte en enda ny reaktor ska startas. Man ska inte ge tillstånd till detta. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå, stod det i regeringsförklaringen. Nu har vi hört att budet är någonting helt annat.
Björn Hamiltons besked i replikskiftet var att vi inom ramen för den volym som vi har i dag ska kunna ersätta de nya reaktorerna. Då talar ni om tio nya reaktorer. Är det tio nya reaktorer, eller är det effekten av tio nya reaktorer?
Vi har redan i dag ett överskott på 20 terawattimmar till 2015. Hur stora överskott av el har ni tänkt att vi ska få framöver? Med den kapacitet som nya reaktorer har på 14, 15 eller 16 terawattimmar skulle vi i så fall öka kärnkraftsberoendet högst väsentligt. Är det detta som ni är ute efter? Är Björn Hamiltons avsikt att vi ska bedriva en energipolitik som innebär att vi inte har ett bibehållet utan faktiskt ett ökat kärnkraftsberoende framöver? Eller ska vi bara bygga kärnkraft för att exportera elen till andra länder?