Fru talman! Några planer på att ändra förordning-
en i den riktning som Beatrice Ask pekar på har vi
inte. Tvärtom vill jag understryka det som står i gym-
nasiepropositionen om det ansvar som åligger lärare
och elever och om förhållningssättet till att gå i sko-
lan.
Man måste ställa sig frågan: Varför vill inte ele-
verna vara i skolan? Det är en grundläggande fråga
att börja med, och den skall såväl lärare som elever
och föräldrar ställa sig. När man frågar de elever som
har ogiltig frånvaro har några svarat att de anser att
undervisningen är undermålig. De tycker inte att den
är tillräckligt intressant och att den inte ger dem nå-
gonting. Då får man fråga sig: Är detta riktigt eller är
det fel?
Sedan måste vi - vilket jag tror att vi som vuxna
har varit otydliga på - klargöra för dessa elever att de
också är på väg att bli vuxna. De måste då ta ansvar
för sin egen studietid. Detta är ingenting som man
kan avstå ifrån eller acceptera av egen vilja, utan det
här är en möjlighet och en förmån som det svenska
samhället ger eleverna. Jag tror att vi kan bli bättre på
att föra det här samtalet mellan politiker och elever,
mellan lärare och elever samt mellan föräldrar och
elever.
Men att genomföra förändringar i förordningar för
att detta skall bli tydliggjort har jag alltså ingen avsikt
att göra.