Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret så
långt. Jag är glad åt den positiva inställning som jag
kan skönja i svaret. I genomsnitt var tio personer med
i rådslagen, vilket tyder på - tvärtemot mot vad vi
många gånger har trott - att det finns ett nätverk kring
de utsatta barnen och familjerna. Det gäller bara att
mobilisera den kraften med hjälp av professionella
socialtjänstarbetare. Det är en stor möjlighet för fa-
miljer, anser jag, att tillerkännas sin viktiga roll och
få ett återupprättande av något som kan tyckas som
ett misslyckande.
I Nya Zeeland har man sedan 1989 skyldighet att
dra in den utvidgade familjen i arbetet med barn som
behöver hjälp. I Sverige har det dessvärre varit så att
fyra av fem föräldrar som har erbjudits möjligheten
har tackat nej till familjerådslag, förmodligen beroen-
de på att metoden ännu inte är tillräckligt känd, men
det kan också vara av andra skäl. På vissa håll anser
också berörda socialsekreterare att deras yrkesroll
förändrats markant genom den här arbetsmetoden så
att de får lämna över makt och ansvar.
Jag hoppas därför att statsrådet intar en kanske
något mer positiv och aktiv opinionsbildande roll. Det
är min följdfråga: Avser statsrådet att i den här frågan
opinionsbilda för att göra den här arbetsmetoden
mera känd? Avser statsrådet att ge socialarbetare
möjlighet till fortbildning och kompetensutveckling
på det här området?