Fru talman! Problematiken med att så många
människor som kommer till vårt land och tar den här
typen av lån hänger ihop med deras problem att integ-
reras i det svenska samhället.
Många av de människor som kom hit under 90-
talet av asylskäl har haft svårt att komma in på ar-
betsmarknaden. De kom hit i en tid då vi upplevde en
stark lågkonjunktur med mycket hög arbetslöshet. De
s.k. lättare jobb som många skoltrötta svenskar eller
invandrare med bristande kunskaper i det svenska
språket tidigare kunde få finns inte längre.
Vi får rikta in oss på att öka integrationen i sam-
hället, och då är arbetsmarknaden central. Vi måste
öka undervisningen i svenska språket för de männi-
skor som kommer hit från andra länder. Det måste bli
lättare för dessa människor att kunna tillgodoräkna
sig sin gamla utbildning. Detta arbetar vi hårt med
just nu, men det gäller naturligtvis också attityder.
De människor som i dag tar hushållslån skulle
aldrig få lån i en vanlig bank. Det är därför som den
typen av lån behövs. Jag vet att det finns problem och
att många hamnar i en skuldfälla just för att de inte
har ett jobb och inte kan amortera på lånet. Det finns
ett högt socialberoende i den gruppen. Därför har
taket sänkts för att man den vägen skall försöka
minska låneberoendet.
Räntan ligger på en nivå som är förknippad med
räntan på studielån plus 1,5 % som motsvarar någon-
ting som kallas för riskbonus. Vi har alltså skärpt
reglerna för 1999. Jag är beredd att följa detta. Ingen
av oss tjänar på att ha ett system där vare sig vi får
tillbaka pengarna eller som med automatik leder till
att människor hamnar i ett låneberoende.